Gestur
Förra gången jag var på besök så missade jag att gästblogga men nu tänkte jag passa på, mitt namn är Björn och jag är relaterad till människorna i kollektivet på ett antal olika sätt men framförallt är jag nog Livs syster. Snygg är jag också.
Fotograf: Olle Sahlin
Jag tänkte att jag gör som vanligt när jag skriver i kollektivbloggar och koncentrerar mig på det rinnande guldet. Jag vill nämligen recensera något och det skulle kännas konstigt att recensera mina vänner. Detta inlägg handlar alltså om Te.
Det finns ett antal hem som inte har förstått det här med te, vi har de helt okunniga som bara dricker kaffe, vi har människorna som dricker te men som använder tepåser och dricker ur glas, sen har vi de som hävdar att det älskar te men vid en närmare granskning visar sig dricka saker som rabarber-gräddroibos eller lingonlängtan. Sen finns de oss som gillar te. Det här kollektivet är ett himmelrike för oss, det finns allt. Allt från ett klassiskt ceylon till morgontimmarna då smaken ändå inte har vaknat, till flera sorters Pu erh! Det finns bra gröna teer som ett gott Sencha och skulle någon få för sig att ändå vilja ha roibos så finns det även det (vilket inte är så konstigt har man en gång köpt det så tar det ju inte slut för det är ju inte gott och inte te). Men att få dricka Pu erh är det inte på många platser man har möjlighet och det här kollektivet överträffar alla caféer jag besökt i den stora staden även i rent tehänseende.
Om det är något som kanske saknas så är det på utrustningssidan, ett kollektiv borde förstås ha en kanna som är större än 1.6 liter och fler än en tekula, men vem vet det kanske händer något på den fronten fram emot juletider.