Albykollektivet.

Satt pa tekannan, snart ar jag hemma igen!

(Navid foljer aven med i asien)

Vi befinner oss i Pai. En liten stad i norra Tailand som det ligger en harlig hippiekansla over. Alla har blommiga klanningar, harembyxor, dreads, fargglada axelvaskor och allt annat som passar in i hippiekittet. Det maste vara en semestersyndrom for jag kan inte tanka mig att alla strosar omkring pa hemmaplan i sanna har klader (-:
Hursomhelst, Pai ar underbart, men vi har varit har i en vecka nu och det borjar klia under huden for oss backpackers. Vi maset rora pa oss. Om ett par timmar beger vi oss till Laos via minibuss och bat och haller tummarna for att alla funkar smidigt med visum och resan.
Igar kom vi “hem” (tillbaka till Pai) fran att ha trekkat i djungeln i ett par dagar med nagra britter och en leende tailandsk guide. Det resulterade i sjuk traningsvark i alla muskler i hela kroppen. Vi gick 6 timmar per dag i bergig terrang. Men vackert var det. Vi overnattade hos en familj fran en by. Det gick inte att kommunicera alls med dem men de var otroligt gastvanliga. A de kunde sitt te vill jag lova. Viltvaxande gront te (oolong tror jag bestamt), jag var i himlen!

Nanu maste vi forsoka ordna aksjuketabletter infor minibussresan om nagra timmar (vagarna har ar tokiga).

Kram!

Åh, det pirrar i magen. Resfeber kallas det kanske… Jag har tjugo minuter kvar hemma innan det bär av. För er som inte redan visste åker jag till sydostasien (tailand-kambodja-laos) i ett par månader.

Jag tänkte försöka blogga lite från fjärran östern. Men jag vet inte, jag och internät är inte bästisar. (-:

Nu ska jag dricka upp tet och kolla igenom min packning innan jag ger mig ut i den stora världen.

Kram!