Albykollektivet.

Jag hittade Ellen!

/Picture-005.jpg”>

Jag är trött på linssoppa.
Såhär ser det senaste dygnets mat ut för mig:

Kvällsmat – Linssoppa
Kvällsmacka – Nybakad Linssoppa
Frukost – Linssoppa
Lunch – Linssoppa

Jag hoppas verkligen att vi kommer bryta trenden ikväll.
För övrigt är jag fortfarande inte Nils hjälte och det är väl en tröst i dessa tider…

Idag var jag på kulturhuset och tog chansen att titta förbi utställningen kvinnor utan män (må den som läser detta fatta rätt).
Intressant utställning om man diggar Iran!

Dagens citat i mitt liv är för övrigt.
“Eke, det här brödet du har bakat… det är jätteäcklingt” – Edvin

Annars har jag ägnat dagen åt att läsa Aristoteles och att koka en linssoppa som tyvärr smakade linser..

Åh, det pirrar i magen. Resfeber kallas det kanske… Jag har tjugo minuter kvar hemma innan det bär av. För er som inte redan visste åker jag till sydostasien (tailand-kambodja-laos) i ett par månader.

Jag tänkte försöka blogga lite från fjärran östern. Men jag vet inte, jag och internät är inte bästisar. (-:

Nu ska jag dricka upp tet och kolla igenom min packning innan jag ger mig ut i den stora världen.

Kram!

Nää… Riktigt så illa är det inte. Men här kommer i alla fall en efterlängtad (?) post från Maestro, som slagit något slags rekord i inaktivitet på den här bloggen. Men nu tar jag mig i kragen, och berättar nu för er läsare att jag kommer att flytta ut ur kollektivet nästa helg. Kan vara bra för er att veta, om ni inte redan har hört det från någon av oss själva.

En sak man kan göra i Alby är att klippa sig. Sedan i somras sköter jag det själv, med en trimmer, men nu i kväll pajade trimmern mitt under klippningen. Jag hade inte mycket annat vad än att sätta mig på cykeln och fara ner till Ica Maxi (bara det var ju ett äventyr i snömodden) för att köpa en ny. Det blev en liten blå sak som fungerar riktigt bra, däremot visade sig att “1″ verkligen betydde 1 millimeter och inte ett par, som på den gamla. Så nu är jag mer korthårig än någonsin, ska bli spännande att se vad folk säger. Tur att mormor inte kommer se mig i alla fall, på släktträffen i julas skickade hon med mig orden “Gå nu hem och låt håret växa ut igen!”. Dagens bildtema får alltså bli Joels frisyrer. Tro’t eller ej, men jag var faktiskt ganska långhårig häromåret. Eller vad säger ni om det här?

Nu är det som ni förstår lite kortare, här kommer en rykande färsk bild.

Nå, när var jag snyggast?

Förresten har jag lyckats med konststycket att inte öppna kursboken i hela dagen, trots att jag har massor att läsa tills imorgon. Jag skyller på den där trimmern.

Återkommer förhoppningsvis med en precis lagom sentimental avskedspost om någon vecka. Till dess: Håll huvudet kal(l)t!

Japp..

Så var julen över och vardagen tickar på.
För närvarande sitter jag och Joel vid varsin dator och stirrar in i skärmen med allt mer desperata blickar.
Det är tentor på gång.

I en annan del av stan sitter Linnea och skriver på någon uppsats (enligt uppgift).

Nu när det är vardag igen så hoppas jag att bloggen ska uppnå lite av sin forna glans!
Här kommer i alla fall ett gäng bilder för att kicka igång den nya terminen!

/Judas

Det är himla trist att vara ensam hemma ska ni veta. Alla mina kollektivsyskon är utspridda över landet… Usch!
Det är tomt och tyst och ensamt.

Nänu! Kom hem, kom hem!

Jag får ibland känslan att jag provocerar folk.
Inte så mycket som jag skulle göra om jag sa allt jag ville säga (om disk, insamlingen och sånt) utan mer genom sättet jag är.
Jag beter mig helt enkelt lite sådär obehagligt ibland.
Och varenda gång jag provocerar någon annan i kollektivet med mitt avvikande beteende så hör jag samma sak: “det här kommer på bloggen”.

Så varje gång jag tittar in på bloggen väntar jag på alla de där inläggen som avslöjar mina mörka sidor för resten av världen….
Var är det?

Här kommer i alla fall en bild på vad som händer när Liv gömmer mitt favoritmått fullt med vätskeersättning på balkongen i en vecka (och sen dessutom bli kollektivets hjälte genom att “hitta” det igen).

Ihålig is....

För er som inte redan visste det kan jag meddela att det under förra veckan spred sig kräksjuka hemma i kollektivet. Jag trodde, naivt nog att jag hade klarat mig undan när jag på fredagen ännu inte hade börjat känna mig dålig. Men tji fick jag! På lördag bröt det ut… Numera är Edvin den enda som klarat sig undan. Tuff kille dendära Edvin!

Jag är fortfarande dålig och tror att kräksjukan valde att gå en andra runda över mig. Hursomhelst sitter jag för tillfället i karantän men planerar att återvända hem till Trek säsongsfinalen imorgon. Det mina vänner, blir grejer det!