Ellie på Sammankomst - bild i Dagen

Joel Halldorf skriver idag i Dagen oerhört intressant om den nya kommunitetsvåg som sköljer över Sverige. Han är också oerhört generös i sin tolkning av dagens rörelse, som till skillnad från 70-talets dito är mer genomtänkt, helt enkelt. Och ja, kan vi inte känna igen oss i det

Hursomhelst. Jag tror verkligen att denna rörelse är oerhört viktig och att den kommer vara en del av den förnyelse och det stålbad som kyrkan behöver genomgå. Min förhoppning är att vi kan vara en rörelse som ger inspiration till människor, församlingar och till Kyrkan, utan att fördöma det som redan finns. Det är så oerhört lätt att man övergår till att peka på allt det i kyrkan och hos enskilda individer som inte är bra, inte minst känner jag igen mig själv i det. Kan vi istället vara en källa till inspiration, vara goda föredömen som man vill efterlikna och ta till sig av, då är vi på rätt spår.

Vad tror ni? Speciellt ni som inte själva är del av en kommunitet eller ett kollektiv, är detta ett för självgott sätt att se på sin egen rörelse? Är kommunitetsrörelsen det kyrkan verkligen behöver?

Sveriges asylpolitik är inhuman! Speciellt om man ser det i ljuset av vad Jesus och hans tidiga efterföljare predikade och levde.

Kort resumé: Vi är nog många som på olika sätt insett att regeringen, oavsett politisk färg, ständigt verkar bedriva en politik som gör många asylsökande flyktingar till brottslingar. Och de får ju även fett med hjälp av resten av Europa genom Frontex osv. I Sverige tvingas människor på flykt att leva gömda utan rätt till läkarvård (utöver viss akutvård), bostad eller mat! Samma människor kommer antingen från krigshärjade länder, riskerar förföljelse eller kanske bara kommer tvingas leva ett helt odrägligt liv. Staten, med Migrationsverket och polisen i spetsen, bedriver i många fall en hetsjakt på människor, vilket tvingar dem att gå underjord och alltså mer och mer ut i marginalen. Familjer tvingas leva under ofantlig press, som i många fall också starkt påverkat deras barn och drivit dem till bl.a. apati.
Mitt i allt detta lever många i bubblan att Sverige har en fantastisk och human flykting- och asylpolitik! Medan vi egentligen lever i ett land som hjälper till att dela upp människor i legala och illegala! Önskvärda och icke önskvärda! Människan börjar tappa värde och existerar bara om de har en pappersbit som ger dom rätt att vara här!

Som efterföljare av Jesus finns det många saker vi kan göra! Bidra med matkassar, ge tak över huvudet (aka “gömma”), bidra med pengar till SL-kort, hjälpa till vid möte med myndigheter m.m. Många av oss gör det säkert. Därför tänker jag kort och koncist bjuda in er, ärade medlemmar av den världsvida kyrkan, att fira mässa utanför Migrationsverket i Solna 11 juni 2010 kl. 07:30. Vi är några få, från det lösa nätverket Kristen Underjord och Bagiskommuniteten i Stockholm som, peppade av såväl Gud och dennes ord som andra syskon (gruppen “De Fria Baptisterna i Örebro och Christian Peacemaker Team, Malmö) runtom i landet som den senaste tiden gjort olika sorters aktioner “mot”/utanför/innanför Migrationsverket. Bönesamlingen/mässan får dubbla betydelser då det blir en konkret “bönemanifestation/aktion” mot inhuman flykting&asylpolitik och kärlekslösa handlingar, men vi visar också vad vi tycker och uttrycker vår vilja att fortsätta vandringen mot det nya riket. Bönen är ett viktigt verktyg i allt engagemang för rättvisa, men det viktigt att det inte slutar vid antingen bara bön eller bara engagemang. Jag tror och hoppas att detta är en början eller en fortsättning i kampen för mycket humanare behandling av flyktingar. Tanken är också att denna “mässan” kommer att firas upprepade gånger med jämna mellanrum i den kommande framtiden.

Rent konkret bjuder vi in dig såväl som Migrationsverkets personal att i gemenskap dela bröd och vin, bekänna våra synder (alla är vi delaktiga i “systemets” kärlekslöshet gentemot flyktingar) och be för den institution som kommit att symbolisera men också generera oerhörd kärlekslöshet. Vi ber om befrielse för de fångna och rättvisa för de rättfärdiga, såväl flyktingar som anställda på migrationsverket. Vi ber att denna institution ska smidas om till att bli en hjälp för människor på flykt undan krig, fattigdom och förföljelse istället för en orättfärdig “polis” som ständigt flåsar flyktingar i nacken med tvångsavvisningar i högsta hugg! Vi ber också om att Guds rike ska komma, ett rike där ingen människa är illegal!

Praktiskt: Vi följer tillsammans en tidigare utvald tidebön (från boken “Alternativa Tideböner”) med fokus på rättvisa. Inom ramen av tidebönen (förskriven bön/ordning som innefattar bl.a. läsning tillsammans av pslamer och nytestamentliga texter) finns även plats för fri bön, sång och vi kommer även i all enkelhet fira Herrens måltid. Som det ser ut i dagsläget kommer ingen präst att närvara för uttdelandet av nattvarden, bara så att ni vet. Känner ni någon som vill komma med är det självklart välkommet. Något form av manifest/flygblad (med liknande innehåll som detta brev) kommer att tas fram och finnas på plats där viss förklaring och även “krav” står med. Detaljer kring mer praktiska saker kommer i senare brev till er som vill haka på. Då får ni även dokument med tidebönen, som också kommer finnas utskriven på plats.
Jaha, tack för att du läste och hoppas du hakar på! Säg till så fort som möjligt isånafall via mail ( avbild (snabelA) gmail.com ). Ni kan såklart maila om ni har frågor.

Med önskan om fred och kärlek under Jesu banér!

Istället bjuder jag på en fin predikan. Eller ja. Det är inte i en kyrka. Och det är öht inte religiöst. Men det är oerhört tänkvärt! Visst är det väl det här vi som kyrka borde vara bäst på? Vi borde va outstanding på det här området. Det är väl därför vi har växt så enormt genom historien? Är det därför vi inte växer längre i Sverige?

En del saker talar bäst för sig själva.
Känner ni igen er? Det gör jag!

Jag har mycket visioner och drömmar. Jag är rätt bra på att veta vad som är rätt och riktigt. Jag kan fraserna och idéerna. Jag är missionskyrkligt sund och vettig. Men. På egen hand vågar jag inte göra det som jag egentligen vet är rätt och riktigt.

I kollektivet kan vi hjälpa varandra att göra det som vi faktiskt vet är rätt, men som vi ändå inte gör. Väldigt väldigt mycket kommer vi fortfarande fega ut ur, men åtminstone vågar jag lite mer tillsammans än ensam.

Christmas Kingdoms from The Work Of The People on Vimeo.

Den här videon (i juletid) är ett typexempel på sånt som jag kan upphöja och peka på. Grymt bra! Duvet.. Men jag vågar inte ta tag i det själv, i mitt eget liv. Jag kommer inte göra det i år, men kanske går jag ett steg, tack vare gemenskapen. Kanske kommer jag lite närmre. Därför kollektiv?

Nästa lördag den 5/12 är det 1-års kalas i kollektivet. Just du är varmt välkommen! Slå gärna en signal innan/kommentera här/maila eller något liknande så vi vet om dig!

Annat som inte har med annat att göra. Vi har varje vecka ett kollektivmöte där vi ber för varandra och går igenom veckans praktiska saker, visionerar osv. I veckan som var så efterfrågade flera av oss att vi ville bli mer utmanade av gemenskapen. I veckan som kommer ska vi däremot inte ha något kollektivmöte pga diverse krockar så då kom en utmaning som på posten, istället för detta möte, nämligen att vi var och en ska formulera vår egen vision med att bo och leva i kristet kollektiv. Detta ska vi sen dela med varandra, möjligen något friserat dock. Förhoppningsvis kan detta även få följder här på bloggen. För er som varit med från början så minns ni denna post så har även vi stora förhoppningar:

Adventskonspiratoriska hälsningar
Notarie och Slasktant med sovande förebilder på övervåningen.

Förresten hittade jag en intressant bloggpost av Stefan Swärd, pastor inom EFK (Evangeliska Frikyrkan), som handlar om att leva i kommunitet. Spännande att läsa alla kommentarer också, alltid kul när folk inte riktigt håller med varandra och samtalet nyanseras utan att man bara tjafsar. Men det här väcker intressanta frågor, är det skillnad på kommunitet och kollektiv, och vad består den i så fall i? Är detta någon typ av ideal som alla borde leva upp till, eller är det mest för några av oss? Vilka då i så fall? Hur långt bör man dra t.ex. egendomsgemenskap (personligen är jag t.ex. inte sugen på att dela kalsonger med de andra)? Vore kul att höra andras tankar, t.ex. genom kommetarer här på bloggen.

/Maestro