Archive for the ‘ varför kollektiv? ’ Category

Vi prokottar Lufthansa

Just nu prokottar vi Lufthansa, åtminstone i den mån att vi pratar väl om dem. Lufthansa har nämligen både gått ut med och stått för sin policy att inte delta i någon tvångsdeportation av flyktingar. Som ett tecken på vår tacksamhet för detta och särskilt i samband med utvisningsförsöket av Amireh och Zeinab så är vi några som har köpt, skapat och skrivit en stor mängd vykort till Lufthansa-kontor runtom i världen och främst i Sverige. Vi tackar och förklarar hur mycket det här betyder. Dessutom har vi skickat ett jättefint blommogram till kontoret på Landvetter.

Vill du va med i detta så skicka ett vykort du med! Adresser till Lufthansa Sverige hittar du här. Dessutom får du hemskt gärna hjälpa oss som ligger ute med pengar för frimärken över hela världen och blommogram. Skulle du vilja bidra till detta så sätt in en liten slant på skandiabankskonto 9159-215.960-7, (första fyra är clearingnummer). Eventuellt överskott går till Ingen Människa är Illegal Stockholm.

Såna här aktioner är viktiga för att visa att vi inte bara är emot allting. Vi är ännu mer för dem som gör bra saker och ju fler vi är som kan bli delaktiga i det, desto bättre. Stort tack redan på förhand till dig som vill vara med och bidra på ett eller annat sätt!

Och, om du inte skulle vara bekant med ordet prokotta, vår vän Dan reder ut begreppen:

Kommunitet som kraftkälla?

Jag läste idag på Per Herngrens blogg en fundering om kommuniteter i svensk kontext. Han menar att vi riskerar att leva kommunitet för att stärka individerna att orka med radikalitet var och en snarare än att låta gemenskapen vara det som bygger Guds rike. Läs hela inlägget själva, det är ganska kort och mycket väl värt att fundera några varv på.

Vad tänker du om detta?

Hej på er!

Hejsan, det här blir min första bloggpost på Albykollektivet.se trots att jag har bott här sedan dan före nyår. Jag är alltså Jonny, kollektivets politiska motsats, personen som tagit in en kaffebryggare i köket, människan som drömmer om utlandstjänst, skitungen som hoppas på ickevåld i internationella konflikter men inte tror på det, den som vuxit upp och lämnat blockaderna bakom mig och är medlem i Moderaterna. Det kanske låter lite konstigt att jag har flyttat in i ett kollektiv såhär men jag har en längtan att få dela mitt kristna liv i en gemenskap och att med andra växa i tro och som person. Kollektivet tog in mig när jag verkligen behövde det och nu är jag här.

Jag har under de första veckorna blivit utmanad, både i kollektivet men även genom att åka på sammankomst. Det här med aktivism alltså, kristen aktivism. Jag tror i grund och botten att det är bra, men måste man syssla med civil olydnad för det? Det hoppas jag inte. Att påverka genom de gamla hederliga byråkratiska kanalerna är väll också en form utav aktivism, eller? Men vi får se, än så länge är jag kaffedrickare, snusare, försvarsvän, sjusovare, storkonsumist, ”ickeaktivist” och håller inte med de andra i de frågor som de verkar brinna mest för. Jag hoppas bara att utmaningen är bra.

Tills vidare så får jag förlita mig på Jesus Kristus att han ska leda mig rätt och att hans vilja sker inte min.

Med vänligt varma kramar
@JonLyg på twitter

Sammankomst 2012


Har ni frågor om vad detta brukar va så.. fråga oss t ex.

Dette lande

För ett par veckor sen avvisades ett gäng kristna irakier från Sverige till en mycket osäker framtid. Amnesty har kraftigt kritiserat detta, eftersom den bryter mot gällande överenskommelser. Jag har vänner både i Göteborg och i Stockholm som försökte stoppa dessa med ickevåld. Läs mer och se på Nyhetskanalen här. Lyssna dessutom gärna på Elof som blir intervjuad i Sveriges Radio här. Dessutom skriver Jonas utförligt om aktionen i Stockholm dagen efteråt. Skrämmande läsning om vårt Sverige.

Vad som dessutom blir ännu mer skrämmande är när den främlingsfientliga nättidningen Politiskt Inkorrekt gör ett porträtt av ”prästen som greps av polisen”. Artikeln i sig är tillräckligt skrämmande, men ger man sig dessutom in i kommentarerna får man en bild av vårt land som jag tror de flesta av läsarna till den här bloggen inte är van att möta. Inte så jag iaf.

Som en följd av detta arrangeras nedanstående:

Jag, Eke och David kommer trotsa morgontröttman och ge oss ut till migrationsverket. Detta är en enkel aktion och mässa för att visa att Sveriges flyktingpolitik är ur led, att svenskens inställning till vänner från andra ställen blivit skev nånstans och för att visa att Jesus faktiskt är tydlig i de här frågorna.

I våras gjordes en liknande aktion med ett trettiotal deltagare som jag och Eke deltog i. Det var väldigt fredligt och enkelt. Skulle du också vilja visa ditt stöd så häng på! Det går givetvis bra att höra av sig till oss innan om du vill ha sällskap. Nils nummer är 0703186550.

Tack på 60-årsdagen

Detta inlägg är tillägnat mina föräldrar Lennart och Ingegerd Bryntesson.
Ni som följt bloggen, eller känner oss på annat sätt, vet att vi är påväg att flytta till hus. I mitten av januari får vi tillträde. Hela möjligheten att flytta till hus är tack vare Lennart och Ingegerd, eftersom det är de som köper huset vi kommer bo i. Dessutom fyller pappa 60 år idag.

Så. Kära mor och far. Stort tack från oss alla i Albykollektivet!

Tid och plats för Sammankomst 2011


Mer info inom kort, på kommuniteter.se.

Things go better with Christ

Jag har ett nytt skrivbordsunderlägg på datorn:

Från Naked Pastor aka David Hayward

Det är så vi tänker här i Albykollektivet.

Antirasistisk valinsamling

Anti-rasistisk valinsamling!

Ge 100:- för varje % Sd får i valet t Ingen människa är illegal

www.ingenillegal.org,Pl.g.472543-8

(Skicka vidare t andra!)

———————————

(Texten ryms i ett SMS)

Vi är del av en rörelse

Ellie på Sammankomst - bild i Dagen

Joel Halldorf skriver idag i Dagen oerhört intressant om den nya kommunitetsvåg som sköljer över Sverige. Han är också oerhört generös i sin tolkning av dagens rörelse, som till skillnad från 70-talets dito är mer genomtänkt, helt enkelt. Och ja, kan vi inte känna igen oss i det ;-)

Hursomhelst. Jag tror verkligen att denna rörelse är oerhört viktig och att den kommer vara en del av den förnyelse och det stålbad som kyrkan behöver genomgå. Min förhoppning är att vi kan vara en rörelse som ger inspiration till människor, församlingar och till Kyrkan, utan att fördöma det som redan finns. Det är så oerhört lätt att man övergår till att peka på allt det i kyrkan och hos enskilda individer som inte är bra, inte minst känner jag igen mig själv i det. Kan vi istället vara en källa till inspiration, vara goda föredömen som man vill efterlikna och ta till sig av, då är vi på rätt spår.

Vad tror ni? Speciellt ni som inte själva är del av en kommunitet eller ett kollektiv, är detta ett för självgott sätt att se på sin egen rörelse? Är kommunitetsrörelsen det kyrkan verkligen behöver?