Albykollektivet.

Jag gillar inte strumpor med hål i, så enkelt är det. Jag kan helt enkelt inte låta bli att riva sönder håliga strumpor när jag ser dem… Sen kollektivet startade har jag sett det som min livsuppgift att föra ett krig mot trasiga strumpor, vilka Nils och Eke tycks ha mängder av. En vanlig företeelse är därför att jag slänger mig över deras fötter, förbarmar mig över mina kollektivbröder och helt enkelt drar sönder deras strumpor så att de inte längre går att använda…

Men nu känns det som att det gått över styr. När jag började kriget mot de trasiga strumporna hade jag ingen aning att de skulle sluta såhär… Numera hittar jag sönderrivna strumpor överallt på mitt rum. Under kudden, i datorn, hängades på dörrhandtaget, you name it! Det är, för er som inte upplevt det själva, aningen obehagligt att vakna av att man har en trasig (använd) ekestrumpa över ansiktet…

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker fortsätta kriget mot strumporna. Jag ska bara lägga om taktiken och börja arbeta med samma smutsiga metoder som mina motståndare…

Let the war continue…

/// Linnea

Några av er har kanske redan läst om kexprojeket som väntar på att komma igång!

Vi har alltså för närvarande 9000 kex i kollektivet som vi försöker fundera ut vad vi ska göra med.

Ett problem vi har haft är ju insynen mellan mitt (Ekes) rum och gästrummet.

Framför allt när vi har kvinnliga nattgäster kan det ofta bli lite lurigt då vi kan se varandra rakt igenom de tomma bokhyllorna. Då är det gött att ha 9000 kex som ligger och skräpar!

Se och lär hur Albykollektivet löser problem!

Fråga inte om piratflaggan............

9000 kex, jupp! Och number 6 (till höger) fick vara med på bilden också!



Jag håller på och bakar och har just gjort en stor bunke med hummus.

Något säger mig att det kommer bli en toppkväll i kollektivet!

“Den bästa gruppen typ” hälsar på hos kollektivet. Det bjöds på potatis och purjolökssoppa med MYCKET curry och gott bröd. Efter detta blev det skönt häng vid bordet och vi väntade på tee som glömdes bort. Ett par minuter senare satt vi alla runt soffbordet och sjöng lovsång. Teet flödade ner i de stora svarta muggarna från den otroligt mycket större blåa teekannan.

Alla är nöjda och glada och vi tackar för ett trevligt besök! =)

// Pontus, Eric, Julia, Jacob, Jakob och Jakob

Satt pa tekannan, snart ar jag hemma igen!

Jag kan inte komma ihåg att jag har lovat skriva något på bloggen just för tillfället, men eftersom jag tycker att jag ligger lite efter rent allmänt på posterna så kan jag ju göra ett ryck. Om jag har glömt något jag lovat Jakob kan det möjligtvis häröras till ett visst barns spyor, och min därav förvärvade sömnbrist.

Desto trevligare är det dock att det är vår! Sol! Varmt på balkongen!!!

I det allt starkare dagsljuset syns även alla oavtorkade fönster och ytor så mycket bättre. Igår inleddes faktiskt vårstädningen i kollektivet! Vissa grymtade och vissa noterade ingenting, men faktum är att rena köksluckor ger en inre tillfredsställelse, åtminstone för vissa av oss!

ar underbart, ofattbart, varmt och mycket. Men otrolig hemsk historia (pol pots vansinnesregim) och manga sociala dagliga problem (prostitution, fattigdom, you name it) sa ar det anda vart favoritland hittills. Det ar nagot med mannsikorna och minnena de bar pa, kulturen, stamningen, historien, lukten.

For tillfallet ar vi i Siem Riep och ska utforska tempelstaden Angkor Wat de narmaste dagarna. EFter det ar det Bankok i ett par dagar innan det ar dags att aka hem.

Varma kramar (med betoning pa varma, det ar bisarrt varmt har. jag svettas konstant)

Vi tycker om te. Fast Jakob har visat upp sina sanna smaklökar nu.

Vi hade fått ett nytt, fint, kinesiskt, och vad det verkade som, te, från mina kära svärföräldrar. I stor förväntan öppnade vi påsen för att brygga första kannan. Döm till vår förvåning när det låg träbitar i påsen. I olika storlekar, former, och färger, men definitivt träbitar allihop. Nåja, några enstaka löv också, som såg ut ungefär som björklöv. Vi luktade. Det luktade sågspån. Du vet, som i en träslöjdssal ungefär. Men, tänkte vi, det står ju te på. Det var ju dyrt. Vi får brygga en kanna.

Så vi bryggde en kanna. Teet smakade… just det, sågspån. Totalt odrickbart. Ja, för alla utom Jakob då, som drack upp hela kannan (1,9 l) själv.

…. vi drack te ikväll.

Det smakade som det brukar…

Med tanke på mina hitintills (o)gjorda prestationer på kollektivets blogg har jag fått förtroendet att skriva denna post.

Som läsare av bloggen har förstått har Joel alltså flyttat ut nu i månadsskiftet. Därmed har vi en plats ledig i kollektivet.

Finnes: Ett kollektiv i natursköna Alby söder om Stockholm. Inga perfekta människor men en önskan att följa Jesus.

Sökes: Du som vill leva ett liv i en kristen gemenskap.

Kanske är det DU som ska flytta hit? Om inte, får du gärna sprida det glada budskapet att en plats för hugade spekulanter finns till förfogande i din bekantskapskrets.