Vägen i ett kollektiv..

Näpp, jag har inte sprungit göteborgsvarvet som Eke gjort den här helgen. Det hade förmodligen berättigat mitt gnällande mer om jag hade gjort det. Men det gör verkligen ont, överallt. Jag är blåslagen och har ont i axlar, ben, armar, huvud, knän, lår, ben, rumpa… You name it!

Boda borg är inte så piece of cake som man skulle kunna förvänta sig. Men nu känns det att man lever i alla fall. Och jag har haft bisarrt kul! Så enkelt är det. Tack ni som var med idag och tack till er som kommer lyssna på mitt gnäll om “klaustrofobibanan” och träningsverken under de nästkommande dagarna.

Jag luktar massa svett också. Det ska jag minsann göra någonting åt. Nu. Så enkelt är det.

Så blev man en del av denna blogg.

Idag blev det påhälsning i kollektivet. Dagens middag bestod av falafel (som nog mer liknade Linneas bönbiffar), pitabröd som inte ville jäsa = man kunde inte lägga något i dem och mängder med sås som inte gick åt… Men gott blev det ändå!

Eke tyckte även att jag borde passa på att gästblogga när jag var här, okej, tänkte jag som aldrig tidigare i mitt liv skrivit ett blogginlägg. Vad skriver man om då då? Jadu… Man låter fingrarna skriva det dom vill och ser om de har några kul idéer. Annars blir det bara ett sånt där inlägg utan något egentligt budskap. Typ som scenen ur Monty Python i Hollywood som jag och Eke nyss pratade om. Scenen där en av de håller en monolog i flera minuter utan att egentligen säga något alls. Helt underbart och sjukt imponerande!

Nu kom Eke tillbaka från att ha träffat ninjor på toaletten så nu blir det tillbaka till att vara social. Men som sagt var, var stolt Eke! Det var du som tog min blogg-oskuld!

//Linnea

Ja, nu har vi långhelg och kollektivet är utspridda över landet. Jag och barnen har landat hos mina föräldrar där även min bror och två kompisar för tillfället huserar, så vi har en rätt go kollektivkänsla här också!

Nils och Linnea har åkt till Örebro på Kyrkokonferensen

http://www.missionskyrkan.se/Hemsidor-Olika/Gemensam-Framtid/utmanad/

För Linnea var det obligatoriskt inför höstens palestina resa. Nils jobbar. Skickar ut direktsändning tror jag, och skulle visst hålla något seminarium.

Jakob håller på traditionerna och har åkt till Lincon, spelkonventet alltså. På söndag blir det re-union i Alby!

Såhär i tider när vårt officiella namn har satt sig är det kanske läge att titta tillbaka på gångna tider…

Här är några av de namnförslag på var på tapeten innan vi kompromissade oss till Albykollektivet

Bergskollektivet

Dödsskuggans dal

Kolleketivet

Kollektiv sjunde himlen

Sjunde Våningen

Kollektivliv

Polis

Eke ut

Jag gillar inte strumpor med hål i, så enkelt är det. Jag kan helt enkelt inte låta bli att riva sönder håliga strumpor när jag ser dem… Sen kollektivet startade har jag sett det som min livsuppgift att föra ett krig mot trasiga strumpor, vilka Nils och Eke tycks ha mängder av. En vanlig företeelse är därför att jag slänger mig över deras fötter, förbarmar mig över mina kollektivbröder och helt enkelt drar sönder deras strumpor så att de inte längre går att använda…

Men nu känns det som att det gått över styr. När jag började kriget mot de trasiga strumporna hade jag ingen aning att de skulle sluta såhär… Numera hittar jag sönderrivna strumpor överallt på mitt rum. Under kudden, i datorn, hängades på dörrhandtaget, you name it! Det är, för er som inte upplevt det själva, aningen obehagligt att vakna av att man har en trasig (använd) ekestrumpa över ansiktet…

Men jag tänker inte ge upp! Jag tänker fortsätta kriget mot strumporna. Jag ska bara lägga om taktiken och börja arbeta med samma smutsiga metoder som mina motståndare…

Let the war continue…

/// Linnea