Albykollektivet.

Satt pa tekannan, snart ar jag hemma igen!

Jag kan inte komma ihåg att jag har lovat skriva något på bloggen just för tillfället, men eftersom jag tycker att jag ligger lite efter rent allmänt på posterna så kan jag ju göra ett ryck. Om jag har glömt något jag lovat Jakob kan det möjligtvis häröras till ett visst barns spyor, och min därav förvärvade sömnbrist.

Desto trevligare är det dock att det är vår! Sol! Varmt på balkongen!!!

I det allt starkare dagsljuset syns även alla oavtorkade fönster och ytor så mycket bättre. Igår inleddes faktiskt vårstädningen i kollektivet! Vissa grymtade och vissa noterade ingenting, men faktum är att rena köksluckor ger en inre tillfredsställelse, åtminstone för vissa av oss!

ar underbart, ofattbart, varmt och mycket. Men otrolig hemsk historia (pol pots vansinnesregim) och manga sociala dagliga problem (prostitution, fattigdom, you name it) sa ar det anda vart favoritland hittills. Det ar nagot med mannsikorna och minnena de bar pa, kulturen, stamningen, historien, lukten.

For tillfallet ar vi i Siem Riep och ska utforska tempelstaden Angkor Wat de narmaste dagarna. EFter det ar det Bankok i ett par dagar innan det ar dags att aka hem.

Varma kramar (med betoning pa varma, det ar bisarrt varmt har. jag svettas konstant)

Vi tycker om te. Fast Jakob har visat upp sina sanna smaklökar nu.

Vi hade fått ett nytt, fint, kinesiskt, och vad det verkade som, te, från mina kära svärföräldrar. I stor förväntan öppnade vi påsen för att brygga första kannan. Döm till vår förvåning när det låg träbitar i påsen. I olika storlekar, former, och färger, men definitivt träbitar allihop. Nåja, några enstaka löv också, som såg ut ungefär som björklöv. Vi luktade. Det luktade sågspån. Du vet, som i en träslöjdssal ungefär. Men, tänkte vi, det står ju te på. Det var ju dyrt. Vi får brygga en kanna.

Så vi bryggde en kanna. Teet smakade… just det, sågspån. Totalt odrickbart. Ja, för alla utom Jakob då, som drack upp hela kannan (1,9 l) själv.

…. vi drack te ikväll.

Det smakade som det brukar…

Med tanke på mina hitintills (o)gjorda prestationer på kollektivets blogg har jag fått förtroendet att skriva denna post.

Som läsare av bloggen har förstått har Joel alltså flyttat ut nu i månadsskiftet. Därmed har vi en plats ledig i kollektivet.

Finnes: Ett kollektiv i natursköna Alby söder om Stockholm. Inga perfekta människor men en önskan att följa Jesus.

Sökes: Du som vill leva ett liv i en kristen gemenskap.

Kanske är det DU som ska flytta hit? Om inte, får du gärna sprida det glada budskapet att en plats för hugade spekulanter finns till förfogande i din bekantskapskrets.

Jaha, här kommer den sista posten jag lovade häromveckan. Har nu flyttat in på studenthemmet Tempus i Bromma och trivs bra. Ikväll blir det nog att softa i lägenheten, och imorgon bär det av till Rättvik och retreat med Missionskyrkans pastorskandidater. Jag har aldrig varit på tyst retreat så det ska bli spännade. Har varit sugen tidigare men aldrig haft vare sig tid eller pengar, men nu när det ordnas så fint för en är det bara att tacka och ta emot! Tycker bara det ska bli skönt att bli avskuren från omvärlden några dagar med mobilen avstängd och absolut inget internet.

Annars kommer februari bli en ganska lugn månad utan vare sig tentor eller stora projekt. Värre blir det i mars, där det händer något i princip varje helg, förhoppningsvis toppat med en utlandsresa över påsk.

Nu tackar jag för mig på den här bloggen, ses någon annan stans!

/Joel

(Navid foljer aven med i asien)

Vi befinner oss i Pai. En liten stad i norra Tailand som det ligger en harlig hippiekansla over. Alla har blommiga klanningar, harembyxor, dreads, fargglada axelvaskor och allt annat som passar in i hippiekittet. Det maste vara en semestersyndrom for jag kan inte tanka mig att alla strosar omkring pa hemmaplan i sanna har klader (-:
Hursomhelst, Pai ar underbart, men vi har varit har i en vecka nu och det borjar klia under huden for oss backpackers. Vi maset rora pa oss. Om ett par timmar beger vi oss till Laos via minibuss och bat och haller tummarna for att alla funkar smidigt med visum och resan.
Igar kom vi “hem” (tillbaka till Pai) fran att ha trekkat i djungeln i ett par dagar med nagra britter och en leende tailandsk guide. Det resulterade i sjuk traningsvark i alla muskler i hela kroppen. Vi gick 6 timmar per dag i bergig terrang. Men vackert var det. Vi overnattade hos en familj fran en by. Det gick inte att kommunicera alls med dem men de var otroligt gastvanliga. A de kunde sitt te vill jag lova. Viltvaxande gront te (oolong tror jag bestamt), jag var i himlen!

Nanu maste vi forsoka ordna aksjuketabletter infor minibussresan om nagra timmar (vagarna har ar tokiga).

Kram!

…. eller inte.

Vi är alla hemkomna från sammankomst i Göteborg.
Många intryck så klart och var det landar vet jag inte ännu…

Förhoppningsvis kommer vi att ta oss i kragen och publicera ett längre inlägg om sammankomst om några dagar när vi har hunnit sitta ner och snacka i kollektivet.

Tills dess kan jag bara säga att det som sagt var gott om män i helskägg!

Kram från kollektivet där det stor en jättekastrull med linssoppa (grön för en gångs skull) på spisen!

Jag är i Göteborg!
Uppladdningen inför helgens kollektivsammankomst har dragit igång och jag myser med en massa Navidlåtar om baksidans pärla!

Borde verkligen plugga och skaffa mig ett sommarjobb (har vi några läsare som vill ge mig ett jobb i sommar så hör av er genast) och fundera på meningen med livet…

Menmen, annars är jag rätt nöjd.
Vad gör våra läsare en dag som denna?