Vägen i ett kollektiv..

Det här är en så vacker sång, skriven av Mikael Wiehe, här framförd av Sofia Karlsson. Underbart att lyssna till. Och se på hennes ögon, hur de längtansfullt och sorgmodigt blickar bort i fjärran.

Det är första advent!

Och visserligen innebär det att jag idag fick stå upp och sjunga alla fem verserna på en viss psalm…

…men den här dagen är det ändå annan musik som får den stora äran.
Första advent är av tradition dagen då vi får börja lyssna på Sufjan Stevens julskiva…
Den finns att lyssna på gratis på http://xmas.asthmatickitty.com/ men jag tänkte ändå hypa den sången från skivan som jag nynnar på mest nu, en överraskande bra julsång!

This time of year you always disappear
You tell me not to call, You tell me not to call
And when the door is closed you’re wearing different clothes
Or hiding in the paper, pretending not to hear

Inexpensive wine, I buy it all the time
You tell me take it back, You say you’ll take a nap
But I can see it now, You always tell me how
I could do so much better, You said it in your letter

Did I make you cry On Christmas day?
Did I let you down Like every other day?
Did I make you cry On Christmas day?
Did I let you down On Christmas day?

The bed that isn’t made, The broken window shade
The radiator’s on, I loved you along
But I can see it now, You always tell me how
I could do so much better, You said it in your letter

I stay awake at night, After we have a fight
I’m writing poems about you, And they aren’t very nice
I didn’t mean to yell, I said I couldn’t tell
I only grabbed your wrist, Or would you rather we kissed?

Veckans låt i kollektivet är (något överraskande) följande:
Lyssna (och njut?)