Enligt Anticimex är det inget skämmigt med vägglöss, de beror inte på dålig hygien eller att man städat för lite. Inte heller ska man vara rädd för att gå bort eller hälsa på folk. Så för att sprida lite mer ljus över dessa alltmer vanliga gäster erbjuds ni härmded att följa kampen mot lössen. Är det någon som vill vara lockbete i den drabbade sängen är det bara att säga till!

Antal bett till dags dato:

Mamman: 5

Barn 1: 0

Barn 2: 5

Barn 3: 12

I tre till fyra veckor kan de fortsätta bitas, men sedan ska det vara slut med det. Får vi hoppas. Saneraren från Anticimex sade inget om att de är svåra att bli av med, men det har man ju hört från andra håll så vi får väl se hur det blir med den saken.

Sökes: Du som vill leva ett liv i en kristen gemenskap.

Kanske är det DU som ska flytta hit? Om inte, får du gärna sprida det glada budskapet att en plats för hugade spekulanter finns till förfogande i din bekantskapskrets.

/Liv

Alltså, jag måste lägga till något också, typ att det handlar om att våga. Det finns alltid ursäker och kallelse är lätt att undvika, så överväg på allvar, be, fundera och hör av dig med frågor!

/Eke

Who? Me?

Inte sällan förekommer det häftiga diskussioner under våra kollektivmöten. Under gårdagen kom det upp huruvida vi ska ha en kollektiv sockerfasta, hur man ska tvätta disktrasor för att de verkligen ska bli rena och – inte minst – konflikten om jultomten hotar splittra kollektivet.

För er som inte vet det har vi en så kallad fromhetsliga, en lista från skala 10 till -10 där vi tävlar mot varandra i fromhet. I flyttstöket har denna lista dock blivit lite skadad och bortglömd. Men under gårdagens möte kom den på tal. Somliga av symbolerna på listan har blivit förstörda. Till exempel jultomten, som tidigare fanns på -8. Marietta har länge haft en hemlig önskan om att ta bort tomten från minusskalan, och när nu ödet hade ordnat det så fint att han blev bortriven i flytten, såg hon sin chans. Förslaget att ersätta jultomten med någonting annat möttes dock av häftigt motstånd från Ekes sida, som beskyller jultomten för västvärldens storskaliga konsumtionshysteri. Han hade även Nils med sig på sin sida. Marietta tar dock den godhjärtade gamle mannen i försvar. Varenda unge vet ju att jultomten är god och arbetar flitigt för att uppfylla barnens önskningar. Och barn talar ju alltid sanning, som vi alla vet. Jultomten uppmuntrar till snällhet och generositet. Marietta fick ett visst stöd av David. Liv verkar mest vara road över att striden alls är igång. Det är än så länge oklart om Albykollektivet kommer att kunna enas i denna fråga. Men hur som helst vill vi restaurera vår fromhetslista inom kort.

Och inte nog med det. Det fanns andra blommor som också var slokörade och ledsna för att Marietta inte hade varit hemma i helgen. Jag blev nästan tårögd när jag kom in i mitt rum och möttes av denna syn.

Vi drog iväg på kollektivträffs-tjohejsan i helgen. Jag vill berätta något om vad som nog gjorde starkast intryck på mig – inte för att det har något med blommorna ovan att göra. Det hade blivit bestämt att jag skulle få bo hos en av mina gamla Bjärkasystrar i Örebro. Närmare kl. 23 fick jag reda på att hon hade fått magsjuka och att jag inte kunde åka dit. Uppenbarligen är jag en person som vill att saker och ting ska vara genomtänkta och ske under kontrollerbara former. Den här kvällen ställdes alltsammans på ända. Jag fick bo i kyrkällaren där vi höll till. Eftersom jag hade räknat med att få bo hos min syster yster hade jag varken sängkläder eller handduk med mig. Kollektivets kompis Mattlo var förvisso villig att låna ut sin nyinköpta luftmadrass. När vi under den sena timman började krångla med att försöka blåsa upp den insåg vi att det inte medföljde någon sladd till madrassen; det hjälpte inte hur mycket vi letade. Mattlo höll på att skratta sig fördärvad.

När jag senare kom in i sovsalen fann jag ändå madrassen liggande där färdig och uppblåst. Då visade det sig att Nils hade kunnat hjälpa till med en av sina datorsladdar. Och jag lade mig att sova på Mattlos luftmadrass, i Livs lånade pyjamas, med Mattlos svärföräldrars underlakan som täcke (tunt, men ändå något – lite senare kom Nils och lade ett riktigt täcke över mig som han hade hittat i ett förråd). Omhuldad med saker som inte hade blivit framplanerade eller presterade av mig. Ibland känns det som att Gud driver med mig – fast på ett retsamt, kärleksfullt sätt. Okej, Gud, jag ger mig. Världen rasar inte samman för att jag inte har kontroll längre. Det finns andra som bryr sig och tar vid när jag inte är duktig längre. Allt hänger inte på mig. Jag hade svårt för att hålla mig för skratt där jag låg i halvdunklet, och tänkte att jag är nöjd om jag hittar en handduk som jag kan använda i morgon bitti. På något vis blir man lyckligare när ens krav begränsas till en mindre nivå. Jag fick bönesvar med detsamma. Vi hittade en handduk i ett förråd, och Gud vet vem som hade använt den förut och om den var ren, men där var den i alla fall.

I veckan har jag uttryckligen sagt till Gud att jag inte känner mig älskad. Jo, jag vet ju att jag är det rent teoretiskt. Men känslomässigt och hur jag praktiskt lever och tänker i mitt liv verkar jag inte tro på det. Nu var det som att Gud på ett skruvat sätt ville demonstrera för mig att Han älskar mig och kommer att fortsätta ta hand om mig – även om det inte sker på det sätt jag själv har kunnat räkna ut. Gud är tvungen till att ta i lite extra för att jag ska fatta.

Nedan kan vi se en av de utvalda. Jag valde den här blomman för att den såg rolig och konstig ut – fast ändå fin på något sätt (och så klart för att det var hjärtan på vasen). Det som är mest märkligt med den är att den inte har någon jord. Blomskaften är nedstuckna i en grön konstgjord grej där bakom. Av allt att döma är det ändå en äkta blomma. Hm… Är det tänkt att man ska vattna den? Och hur i så fall? Vad har de intelligenta konstruktörerna  tänkt? Kommer blomman att självdö om den inte får vatten? Återstår att se vad som kommer att ske…

Ja. Det finns vissa saker som verkar vara osynliga. Dammet på golvlisterna, det fastbrända i ugnen, smutsen bakom kranarna som endast en tandborste kan åtgärda… Listan kan göras mycket lång. Dock är det så att det inte är osynligt för alla, och det är där Globalvårdaren kommer in i bilden. Globalvårdaren fixar undan det där osynliga, så att de som inte ser sådant inte behöver fixa det, och de som ser det kan få en inre tillfredsställelse.  Globalvårdaren lever sitt liv i tysthet – ingen vet egentligen riktigt vad det är som den egentligen gör, och till skillnad från Munken som lever ett inrutat liv väljer Globalvårdaren fritt sina sysslor från vecka till vecka.

Dock delar Globalvårdaren ett problem med Munken – och det är inomhustemperaturen. Trots luftade element och trots att centralvärmen i hela huset som tidigare tydligen varit avslagen nu ska vara igång så är Globalvårdarens element precis lika iskallt som tidigare.

Förutom mer utrymme räknar vi även med att kunna utöka vårt kollektiv med en vuxen person och en bäbis (varav bäbisplatsen är tjingad av puffen i magen).

Mer information kommer såsmåningom…

Ikväll ska vi ha en kombination av att fira Livs födelsedag och Linneas utflytt i en teprovarkväll. Nog så lämpligt har jag fått tre nya sorters teer idag! Ett grönt, ett gult och ett vitt.

I övrigt så är båda barnen friska, samtidigt. Hurra!