Okej, om ingen ger mig ett gott råd snart så kommer den här blomman att dö. Bara så att ni vet. Titta här så vissen den ser ut redan. Den ser bokstavligt talat bränd ut i kanterna.
Och inte nog med det. Det fanns andra blommor som också var slokörade och ledsna för att Marietta inte hade varit hemma i helgen. Jag blev nästan tårögd när jag kom in i mitt rum och möttes av denna syn.
Vi drog iväg pÃ¥ kollektivträffs-tjohejsan i helgen. Jag vill berätta nÃ¥got om vad som nog gjorde starkast intryck pÃ¥ mig – inte för att det har nÃ¥got med blommorna ovan att göra. Det hade blivit bestämt att jag skulle fÃ¥ bo hos en av mina gamla Bjärkasystrar i Örebro. Närmare kl. 23 fick jag reda pÃ¥ att hon hade fÃ¥tt magsjuka och att jag inte kunde Ã¥ka dit. Uppenbarligen är jag en person som vill att saker och ting ska vara genomtänkta och ske under kontrollerbara former. Den här kvällen ställdes alltsammans pÃ¥ ända. Jag fick bo i kyrkällaren där vi höll till. Eftersom jag hade räknat med att fÃ¥ bo hos min syster yster hade jag varken sängkläder eller handduk med mig. Kollektivets kompis Mattlo var förvisso villig att lÃ¥na ut sin nyinköpta luftmadrass. När vi under den sena timman började krÃ¥ngla med att försöka blÃ¥sa upp den insÃ¥g vi att det inte medföljde nÃ¥gon sladd till madrassen; det hjälpte inte hur mycket vi letade. Mattlo höll pÃ¥ att skratta sig fördärvad.
När jag senare kom in i sovsalen fann jag ändÃ¥ madrassen liggande där färdig och uppblÃ¥st. DÃ¥ visade det sig att Nils hade kunnat hjälpa till med en av sina datorsladdar. Och jag lade mig att sova pÃ¥ Mattlos luftmadrass, i Livs lÃ¥nade pyjamas, med Mattlos svärföräldrars underlakan som täcke (tunt, men ändÃ¥ nÃ¥got – lite senare kom Nils och lade ett riktigt täcke över mig som han hade hittat i ett förrÃ¥d). Omhuldad med saker som inte hade blivit framplanerade eller presterade av mig. Ibland känns det som att Gud driver med mig – fast pÃ¥ ett retsamt, kärleksfullt sätt. Okej, Gud, jag ger mig. Världen rasar inte samman för att jag inte har kontroll längre. Det finns andra som bryr sig och tar vid när jag inte är duktig längre. Allt hänger inte pÃ¥ mig. Jag hade svÃ¥rt för att hÃ¥lla mig för skratt där jag lÃ¥g i halvdunklet, och tänkte att jag är nöjd om jag hittar en handduk som jag kan använda i morgon bitti. PÃ¥ nÃ¥got vis blir man lyckligare när ens krav begränsas till en mindre nivÃ¥. Jag fick bönesvar med detsamma. Vi hittade en handduk i ett förrÃ¥d, och Gud vet vem som hade använt den förut och om den var ren, men där var den i alla fall.
I veckan har jag uttryckligen sagt till Gud att jag inte känner mig älskad. Jo, jag vet ju att jag är det rent teoretiskt. Men känslomässigt och hur jag praktiskt lever och tänker i mitt liv verkar jag inte tro pÃ¥ det. Nu var det som att Gud pÃ¥ ett skruvat sätt ville demonstrera för mig att Han älskar mig och kommer att fortsätta ta hand om mig – även om det inte sker pÃ¥ det sätt jag själv har kunnat räkna ut. Gud är tvungen till att ta i lite extra för att jag ska fatta.
