Ni som läser här har iofs rätt bra koll redan på vad kollektivliv innebär, men vill ni ha en fördjupning i vad detta liv innebär så rekommenderar jag att ni går in på den senaste posten hos kommuniteter.se där det finns en dokumentär skildring av livet i ett kristet kollektiv i Göteborg.
Med tanke på den senaste tidens kaos på bloggen med toalettbesök, fårorgier, Per Gessle och kexbadande tänkte jag förtydliga att vi i Albykollektivet kan vara intellektuella också!
Här är bilden som Nils inte vill att ni ska se!
Här är beviset på att vi även ägnar oss åt intellektuell verksamhet i kollektivet
Några av er har kanske redan läst om kexprojeket som väntar på att komma igång!
Vi har alltså för närvarande 9000 kex i kollektivet som vi försöker fundera ut vad vi ska göra med.
Ett problem vi har haft är ju insynen mellan mitt (Ekes) rum och gästrummet.
Framför allt när vi har kvinnliga nattgäster kan det ofta bli lite lurigt då vi kan se varandra rakt igenom de tomma bokhyllorna. Då är det gött att ha 9000 kex som ligger och skräpar!
Se och lär hur Albykollektivet löser problem! 
Fråga inte om piratflaggan............
9000 kex, jupp! Och number 6 (till höger) fick vara med på bilden också!
Hej vänner!
För några dagar sedan gjorde jag den underbara upptäckten att Alby matmarknad reade ut vaniljkex.
Och då brödprojektet haltar något så tänkte jag att det nog är dags för ett nytt projekt!
Välkomna till Albykollektivets kexprojekt!
Planen är att plocka med sig ett paket med kex varje gång man åker in till stan och sen ge bort paketet till någon tunnelbanetiggare eller andra behövande.
Menmen, för närvarande har vi alltså lite drygt 9000 kex i kollektivet.
Och vad kan man inte hitta på med dem!
Återkommer imorn med ett annat förslag på vad man kan göra med kexen!
Puss och kram!
/Judas
Idag, ca klockan 16:15-18:15 spelades det musik av Per Gessle på hög volym i vårt vardagsrum…
Den skyldige till detta har fortfarande inte kunnat identifieras eller straffas…
Hej vänner!
Som Nils redan har berättat så har vi en ovana att springa på varandra på toaletten…
Eftersom Nils inte nöjer sig med att ha den upplevelsen för sig själv beslutade vi oss för att iscensätta den så att även ni, våra kära läsare ska få ta del av den!
Detta är alltså synen som mötte Nils när han en dag helt ovetande vandrade in på toaletten.
Bilden är alltså arrangerad!
Jag har en bra förklaring varför dörren inte var stängd men den får vi ta någon annan gång!
Apropå tävlingar så har jag och Eke just nu 1-1 i att öppna dörren till toa, när den andre glömt att låsa dörren..
Igår kväll blev jag vänligt men bestämt ombedd av Eke att inte låta honom sova längre än till nio. “Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp då själv, jag kommer vilja snooza bara fem min till, osv. men låt mig inte. Visa ingen nåd!” Typ så sa han. Det här kan bli roligt, tänkte jag.
Tio i nio meddelade jag honom att han hade tio minuter att snooza på innan han skulle upp varpå han svarade och tackade. Prick kl nio kom jag och Ellie in för att hjälpa honom att komma upp. Efter att han vägrat och istället ömsom våldsamt, ömsom ömt vädjat om att få snooza i bara fem minuter till i ca en kvart rusade han ut ur rummet med sitt täcke och låste in sig på toaletten. Toaletten!
Kvar var bara en tom säng. Fortfarande efter en halvtimme, när det var dags för mig och Ellie att ta en förmiddagslur, hade han inte visat sig. Somnade han på toaletten, eller la han sig månne i badkaret?
När vi sen kom upp vid kvart i elva såg det ut såhär.
Jag måste erkänna att jag inte gjorde några vidare ansträngningar att ta mig in på toaletten. Ändå vill jag gärna höra er åsikt i frågan. Gjorde jag tillräckligt, eller skulle jag bankat på toadörren tills han kom ut, hindrat honom redan i sin utfart från sängen, eller nåt annat? Jag vill ju bara min brors bästa 
Under fastan kommer vi i kollektivet att fasta till Bön och bibelsamtal i kollektivet en gång i veckan. Upplägget kommer att variera lite från gång till gång, med fokus ibland på barn och ibland på vuxna. Till dessa är ni alla hjärtligt välkomna! Datumen vi ska träffas är: 24/2, 3/3, 10/3, 15/3, 24/3 samt 31/3. (Alltså onsdagar, undantaget den 15:e som är en måndag.) Nästa gång är det Edvin och Liv som ansvarar för upplägget. Maten serveras kl 18 och sedan hoppas vi samlingen kommer igång rätt snabbt, med tanke på att både Edvin och Ellie helst bör sova runt halv åtta.
Den snabbtänkte har redan nu insett att av ovanstående datum infaller inget denna veckan, och det kommer sig av att första tillfället redan har varit, just ikväll som av en händelse. Tillsammans med två vänner har vi läst, samtalat och bett utifrån Jakobsbrevet första kapitel. Samtalet kom att kretsa mycket krin vers 27: “Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.”
Själv fastnade jag just för orden “söka upp”. Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig?
I serien Varför kollektiv.
Jag har mycket visioner och drömmar. Jag är rätt bra på att veta vad som är rätt och riktigt. Jag kan fraserna och idéerna. Jag är missionskyrkligt sund och vettig. Men. På egen hand vågar jag inte göra det som jag egentligen vet är rätt och riktigt.
I kollektivet kan vi hjälpa varandra att göra det som vi faktiskt vet är rätt, men som vi ändå inte gör. Väldigt väldigt mycket kommer vi fortfarande fega ut ur, men åtminstone vågar jag lite mer tillsammans än ensam.
Christmas Kingdoms from The Work Of The People on Vimeo.
Den här videon (i juletid) är ett typexempel på sånt som jag kan upphöja och peka på. Grymt bra! Duvet.. Men jag vågar inte ta tag i det själv, i mitt eget liv. Jag kommer inte göra det i år, men kanske går jag ett steg, tack vare gemenskapen. Kanske kommer jag lite närmre. Därför kollektiv?
