Albykollektivet.

Igår kväll blev jag vänligt men bestämt ombedd av Eke att inte låta honom sova längre än till nio. “Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp då själv, jag kommer vilja snooza bara fem min till, osv. men låt mig inte. Visa ingen nåd!” Typ så sa han. Det här kan bli roligt, tänkte jag.

Tio i nio meddelade jag honom att han hade tio minuter att snooza på innan han skulle upp varpå han svarade och tackade. Prick kl nio kom jag och Ellie in för att hjälpa honom att komma upp. Efter att han vägrat och istället ömsom våldsamt, ömsom ömt vädjat om att få snooza i bara fem minuter till i ca en kvart rusade han ut ur rummet med sitt täcke och låste in sig på toaletten. Toaletten!
Kvar var bara en tom säng. Fortfarande efter en halvtimme, när det var dags för mig och Ellie att ta en förmiddagslur, hade han inte visat sig. Somnade han på toaletten, eller la han sig månne i badkaret?

När vi sen kom upp vid kvart i elva såg det ut såhär.
Jag måste erkänna att jag inte gjorde några vidare ansträngningar att ta mig in på toaletten. Ändå vill jag gärna höra er åsikt i frågan. Gjorde jag tillräckligt, eller skulle jag bankat på toadörren tills han kom ut, hindrat honom redan i sin utfart från sängen, eller nåt annat? Jag vill ju bara min brors bästa

Under fastan kommer vi i kollektivet att fasta till Bön och bibelsamtal i kollektivet en gång i veckan. Upplägget kommer att variera lite från gång till gång, med fokus ibland på barn och ibland på vuxna. Till dessa är ni alla hjärtligt välkomna!  Datumen vi ska träffas är:  24/2,  3/3, 10/3, 15/3, 24/3 samt 31/3. (Alltså onsdagar, undantaget den 15:e som är en måndag.) Nästa gång är det Edvin och Liv som ansvarar för upplägget. Maten serveras kl 18 och sedan hoppas vi samlingen kommer igång rätt snabbt, med tanke på att både Edvin och Ellie helst bör sova runt halv åtta.

Den snabbtänkte har redan nu insett att av ovanstående datum infaller inget denna veckan, och det kommer sig av att första tillfället redan har varit, just ikväll som av en händelse. Tillsammans med två vänner har vi läst, samtalat och bett utifrån Jakobsbrevet första kapitel. Samtalet kom att kretsa mycket krin vers 27: “Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.”

Själv fastnade jag just för orden “söka upp”. Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig?

I serien Varför kollektiv.

Jag har mycket visioner och drömmar. Jag är rätt bra på att veta vad som är rätt och riktigt. Jag kan fraserna och idéerna. Jag är missionskyrkligt sund och vettig. Men. På egen hand vågar jag inte göra det som jag egentligen vet är rätt och riktigt.

I kollektivet kan vi hjälpa varandra att göra det som vi faktiskt vet är rätt, men som vi ändå inte gör. Väldigt väldigt mycket kommer vi fortfarande fega ut ur, men åtminstone vågar jag lite mer tillsammans än ensam.

Christmas Kingdoms from The Work Of The People on Vimeo.

Den här videon (i juletid) är ett typexempel på sånt som jag kan upphöja och peka på. Grymt bra! Duvet.. Men jag vågar inte ta tag i det själv, i mitt eget liv. Jag kommer inte göra det i år, men kanske går jag ett steg, tack vare gemenskapen. Kanske kommer jag lite närmre. Därför kollektiv?

Familjen Bryntesson har återigen flytt fältet. Vi är hos goda vänner i Norrköping och spenderar kvällen med att ta hand om barn som inte vill sova (dock ej våra barn för en gångs skull). Nu avslutar vi det gamla kyrkoåret med påste och underbar chokladkaka. Imorgon ska vi klä oss fina och fira början på det nya året, dock är det ytterst oklart hur många verser vi får sjunga av “Gå Sion” (stående?) i EFK-församlingen här i staden.

Nästa lördag den 5/12 är det 1-års kalas i kollektivet. Just du är varmt välkommen! Slå gärna en signal innan/kommentera här/maila eller något liknande så vi vet om dig!

Annat som inte har med annat att göra. Vi har varje vecka ett kollektivmöte där vi ber för varandra och går igenom veckans praktiska saker, visionerar osv. I veckan som var så efterfrågade flera av oss att vi ville bli mer utmanade av gemenskapen. I veckan som kommer ska vi däremot inte ha något kollektivmöte pga diverse krockar så då kom en utmaning som på posten, istället för detta möte, nämligen att vi var och en ska formulera vår egen vision med att bo och leva i kristet kollektiv. Detta ska vi sen dela med varandra, möjligen något friserat dock. Förhoppningsvis kan detta även få följder här på bloggen. För er som varit med från början så minns ni denna post så har även vi stora förhoppningar:

Adventskonspiratoriska hälsningar
Notarie och Slasktant med sovande förebilder på övervåningen.

Det är alltid med en viss förväntan man öppnar dörren hemma.
När jag bodde själv i Skövde var man alltid säker på vad som skulle möta en när man öppnade dörren hemma.
Man klev in i sin tomma lägenhet och lämnade resten av världen utanför.
Alltid för sig själv (om man inte tog med sig någon) och alltid som man hade lämnat det senast.

Men när man öppnar dörren till Albykollektivet vet man aldrig vad som väntar en.
Ibland kliver man rakt in i ensamheten, ingen annan hemma.
Men vissa gånger kryllar det av människor, vissa som man aldrig har träffat innan.
Ibland kommer man hem till tredje världskriget och ibland har någon fått ett tokinfall och storstädat hela kollektivet….. (eller… alltså… det skulle kunna hända i teorin i alla fall)

Ibland är folk extremt sociala, alla hänger med alla och gemenskapen är på topp.
Och ibland gömmer sig alla på sina rum eftersom de är rädda att göra bort sig inför coola gäster.

Till sist.
Jag vet att det här med bilder är uppskattat så här kommer ett par bilder från mitt numera 22 år långa liv.

Från min student. Barnet är min nuvarande sambo Edvin.

Snyggare utan skägg....

Tack för mig!

ps. När jag var sjuk i svininfluensan tog resten av kollektivet hand om mig på ett underbart sätt (Nils bidrog genom att inte reta mig lika mycket).  Ni är underbara! .ds

För andra lördagen i rad får jag ha hela lägenheten för mig själv. Familjen B är i Jönköping, Jakob kollar på skidor och tog datorn/Dragon Age med sig, och Linnea sprang iväg med Fredrik i förmiddags. Lite märkligt att det är helt tyst här för en gångs skull, men jag klagar inte. Jag ska predika i Hallunda imorgon och det är skönt att kunna koncentrera sig. (Då och då i alla fall, t.ex. när man inte fått för sig att uppdatera bloggen för en gångs skull eller något liknande.) Det är härligt att bo nära andra, i den typen av gemenskap vi har här uppe på 7e våningen. Men jag tror inte att någon blir ledsen om jag säger att det är riktigt skönt att få vara helt för sig själv emellanåt också. Jaja, nu kom Jakob precis hem, så nu känns det inte så meningsfullt att spinna vidare på det här.

Förresten hittade jag en intressant bloggpost av Stefan Swärd, pastor inom EFK (Evangeliska Frikyrkan), som handlar om att leva i kommunitet. Spännande att läsa alla kommentarer också, alltid kul när folk inte riktigt håller med varandra och samtalet nyanseras utan att man bara tjafsar. Men det här väcker intressanta frågor, är det skillnad på kommunitet och kollektiv, och vad består den i så fall i? Är detta någon typ av ideal som alla borde leva upp till, eller är det mest för några av oss? Vilka då i så fall? Hur långt bör man dra t.ex. egendomsgemenskap (personligen är jag t.ex. inte sugen på att dela kalsonger med de andra)? Vore kul att höra andras tankar, t.ex. genom kommetarer här på bloggen.

/Maestro

Detta inlägg är en del i presentationen av kollektivets medlemmar.
Förhoppningsvis kommer även de andra att skriva några radar om vilka de är.

Vem vill inte pussa Jesus liksom?

Alltså, i ett kollektiv så finns det ju vissa ekonomiska aspekter.
När vi startade kollektivet så insåg vi ju att någon skulle behöva ha ett ansvar för den gemensamma kassan.
Och eftersom vi vill följa vår herre Jesus på alla sätt (död åt fikonträden) så insåg vi att det bara fanns en person som skull kunna få rollen.

Det är alltså jag som är Judas!

Arvodet för att vara Judas i kollektivet är 30 silvermynt

Vad innebär då denna ärofyllda uppgift?
Jag har ansvar för kassan (ett konto på ett skandiabanken) och penningpungen (läs ett gemensamt Coop-visa).
Jag har även ansvar för att se till att kollektivets ekonomi håller sig stabil och att vi inte slösar bort våra pengar på dyra lyxartiklar och en massa onödig konsumtion.
Så det var väl allt om Judas.

Vi har även ett projekt med att alla medlemmar i kollektivet ska ha sin egen Theme song.
Detta är alltså Judas Theme Song (tyvärr börjar den inte förrän en och en halv minut in i videon).

Puss och kram!
/Judas

Just nu är sjunde våningen här på Notariebacken något av en sjukstuga. Jakob och Linnea verkar ha flytt fältet för idag, vi andra är hemma och kurerar oss. Liv är friskast så det är hon som får gå iväg och handla mediciner. Men vi är på bättringsvägen, speciellt Edvin som blivit feberfri och pigg. Själv är jag förmodligen bara förkyld, eftersom jag inte har någon feber alls. Hade nästan varit lika bra att få svininfluensan, så man blir av med det och slipper ta det där vaccinet som kommer göra allihop till zombies. Får se om jag kan ta mig in till Nya Testamentet-kursen som börjar imorgon, annars lär jag vara frisk till tentan på fredag (Kristendomens historia) i alla fall.

Hur fördriver man en dag i en sjukstuga som denna då? Några förslag:

• Spela Nintendo DS
• Dricka te med extra mycket honung (det får man göra när man är förkyld)
• Tentaplugga
• Streama fotboll (snart börjar Juventus!)
• Blogga
• Leka med barnen
• Förbereda predikan (inte än, förhoppningsvis kommer det…)

Ja, ni förstår…

Tyvärr har vi varit lite slöa med bloggen på sistonde, förhoppningsvis blir vi bättre på att uppdatera. Kanske kan Linnea säga något om Stockholmsderbyt hon har varit iväg på? Kanske någon kan dela med sig av vegetariska recept, tips för barnuppfostran, eller olika brädspelstaktiker? Själv är jag fullt nöjd med min att-göra-när-man-är-sjuk-i-ett-kollektiv-lista, kommer jag inte på något mer på ett tag kan jag ju alltid säga nåt om den grymma gospelkonserten jag var iväg på efter GT-tentan i fredags. Eller mina tentor. Eller så kommer ni till Centrumkyrkan i Tumba nu på söndag kl 11, för då ska jag predika.

Puss!

Hejhej på är älskade läsare.
Nu har det varit tyst på bloggen ett tag men här kommer äntligen en uppdatering från våra liv.

Vi har en ny kyl!

Äntligen efter alla dessa månader av väntan så dök de upp, killarna med kylen.
De bara promenerade in, hjälpte mig att tömma den gamla (skruttiga) och så var det klart.
Än så länge är allt frid och fröjd i kollektivet men jag befarar att en strid snart kommer att blossa upp mellan oss i kollektivet om vad detta med ny kyl innebär.

- En ny stor kyl, gött! Då behöver man ju inte ha någon jobbig ordning längre, vi har plats att bara slänga in allt.
- En ny stor kyl, gött! Då kan man ju organisera alla grejjer ännu mer noggrant! Här ska det stå rätt saker på rätt hylla!

Jag tror ni kan gissa vilken sida Eke står på…

Puss och kram!
/Judas

…mäktigt att vara herre på täppan, ohotad mästare i det viktigaste matkriget av de alla, det om kaffe?

…fantastiskt med en hemmafru (Judas) som lagar falafel och lirar Five Iron Frenzy när man kommer hem från skolan?

…roligt att Sveriges största samtalsämne heter Anna Anka? Roligaste namnet på länge!

…coolt att Batman (Christian Bale) och Saruman (Christopher Lee) båda spelar stora roller i Mio min Mio?

…lustigt att Göran Greider i gratistidningen Stockholm City säger att han är stolt över att ha hållit fast vid de socialistiska idealen, men också att han inte tagit körkort för att han inte kan skilja på höger och vänster?

Puss