Vägen i ett kollektiv..

Jag visste nog inte riktigt vad jag gett mig in på när jag lovade att skriva ett gästblogginlägg. Senast jag läste den här bloggen dominerades den av bilder på strumpor, placerade på oväntade ställen i lägenheten på Albyberget. Nu berättar inläggen en historia om en vision om ett annorlunda liv, och om en värld även för de minsta.

Jag heter Sofia, och är Jakobs syster. Jag är uppvuxen här i Botkyrka men nu bor jag sen ett år tillbaka i Lund och läser Nationalekonomi. Hela Juni ska jag få bo här i kollektivet, och det ska bli  jätteroligt.

Att byta prydliga idylliska kullerstensgator och anrika akademiska miljöer mot ”långtifrån lagom” Botkyrka är nog precis vad alla ekonomistudenter skulle behöva. I klassrummet är det lätt att glömma att de klassiska ekonomiska modellerna bara har ett värde i den mån de verkligen beskriver verkligheten. Och det gör de nästan aldrig, i synnerhet beskriver de inte min barndoms Botkyrka. Vi får lära oss att resurser är knappa, och att människan – ”Homo economicus” gör rationella val för att maximera sin nytta. Samarbete och solidaritet existerar bara underordnat denna huvudregel. Därför ler jag, från öra till öra, när jag hör två barnsröster inifrån huset självsäkert skandera: Yalla Yalla – Allt åt alla!

Resurserna är kanske knappa men de räcker om vi delar dem -det är ungefär som att räcka ut tungan åt kapitalismen.

På söndag, den 1april, håller vi Albykollektivets sista temakväll i fastan handlar, som handlar om civil olydnad. När är det befogat, hur och varför? Vad är våld? Hur långt kan man gå? Hur långt bör man gå? Vad är mål och vad är medel?
Markus Lundström från Aktion mot deportation leder samtalet och runtomkring sjunger vi lite och ber till Gud.

Välkommen!
Vi börjar kl 1930 och håller på som längst till kl 2130.

Här är evenemanget på Facebook.

Vår andra samtalskväll i fastan handlar om gästfrihet. Samtalet leds av Emma Lindberg från Ingen Människa är Illegal och kommer kretsa kring att öppna upp sitt hem och sitt liv för andra, både för vänner och främlingar. Varför och hur? Var går gränsen och hur räcker man till?

Tisdagen den 20/3. Vi börjar 19:30 och slutar 21:30. Vill man sen hänga kvar i kollektivet en stund till efter avslut så går det bra. Runtomkring samtalet kommer vi be till Gud tillsammans och fika enkelt.

Här finns evenemanget på Facebook.

Tidigare har vi haft ett samtal om etik i vardagen och följande träffar kommer vara:
* Aktivism med och för barn med pastor och förskolelärare Linnéa Lidskog den 29/3 kl 17:30. Barn särskilt välkomna!
* Civil olydnad med Markus Lundström från Aktion mot Deportation den 1/4 kl 19:30.

Hejsan, det här blir min första bloggpost på Albykollektivet.se trots att jag har bott här sedan dan före nyår. Jag är alltså Jonny, kollektivets politiska motsats, personen som tagit in en kaffebryggare i köket, människan som drömmer om utlandstjänst, skitungen som hoppas på ickevåld i internationella konflikter men inte tror på det, den som vuxit upp och lämnat blockaderna bakom mig och är medlem i Moderaterna. Det kanske låter lite konstigt att jag har flyttat in i ett kollektiv såhär men jag har en längtan att få dela mitt kristna liv i en gemenskap och att med andra växa i tro och som person. Kollektivet tog in mig när jag verkligen behövde det och nu är jag här.

Jag har under de första veckorna blivit utmanad, både i kollektivet men även genom att åka på sammankomst. Det här med aktivism alltså, kristen aktivism. Jag tror i grund och botten att det är bra, men måste man syssla med civil olydnad för det? Det hoppas jag inte. Att påverka genom de gamla hederliga byråkratiska kanalerna är väll också en form utav aktivism, eller? Men vi får se, än så länge är jag kaffedrickare, snusare, försvarsvän, sjusovare, storkonsumist, ”ickeaktivist” och håller inte med de andra i de frågor som de verkar brinna mest för. Jag hoppas bara att utmaningen är bra.

Tills vidare så får jag förlita mig på Jesus Kristus att han ska leda mig rätt och att hans vilja sker inte min.

Med vänligt varma kramar
@JonLyg på twitter