Vägen i ett kollektiv..

Inser så här i början på det nya året att det är tur att det är Jesus som förenar oss i kollektivet och inga politiska värderingar.

Efter lite inflytt, omprövningar av åsikter etc så finns det nu i kollektivet en vid bredd i de politiska leden som spänner över anarkist-vänster-höger (om man nu kan påstå att anarkister inordnar sig i led, men jag tror ni förstår vad jag menar).

Vilket annat kollektiv kan stoltsera med det?!

Vi har ett öppet och gästfritt hem. Så till den milda grad att vi tydligen har svårt att dra gränser kring vårt privatliv. Här om natten spatserade en vägglus på den intet ont nattammande mamman. Lusen bragdes om livet på ett brutalt sätt, och sedan sov inte modern mer den natten. Men Anticimex som vi (utifrån hur ofta vi anlitar dem) är bundis med kom 24 timmar senare och gjorde sitt bäst för att lusens kompisar också ska gå en död till mötes, dock lite långsammare och mer utdragen sådan. Dessutom krävs att alla textilier värmebehandlas i 60 grader, så gissa om tvättmaskinen och torktumlaren går varma i kollektivet nu.

Enligt Anticimex är det inget skämmigt med vägglöss, de beror inte på dålig hygien eller att man städat för lite. Inte heller ska man vara rädd för att gå bort eller hälsa på folk. Så för att sprida lite mer ljus över dessa alltmer vanliga gäster erbjuds ni härmded att följa kampen mot lössen. Är det någon som vill vara lockbete i den drabbade sängen är det bara att säga till!

Antal bett till dags dato:

Mamman: 5

Barn 1: 0

Barn 2: 5

Barn 3: 12

I tre till fyra veckor kan de fortsätta bitas, men sedan ska det vara slut med det. Får vi hoppas. Saneraren från Anticimex sade inget om att de är svåra att bli av med, men det har man ju hört från andra håll så vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag är en ideal kollektivmedlem på många sätt.
Jag är snäll, redlig, tycker om att diska och kan ett och annat om Bysans och om kostymer.
Men min främsta fördel är att jag stannar på plats, jag är helt enkelt rätt bekväm med min vardag och jag har inte svårt att tänka långsiktigt. Kollektiv behöver människor som vågar bo kvar i kollektiven längre än ett folkhögskoleläsår…
Men nu har jag allt blivit lite sugen på att röra mig vidare, i alla fall för en utbytestermin (problemet är väl dock att någon har sagt att det är på historieinstitutionerna i Turkiet som fascisterna samlas…).

Nåväl, frestande är det men frågan är än en gång om jag vill, vågar och får lämna mitt kollektivliv…

Vi närmar oss dagarna då vi särskilt minns vår Herres lidande för vår skull. Då kan det passa med ett utdrag ur boken “Korsets väg” av Paul Claudel, ursprungligen utgiven i Frankrike 1911. Så här lyder det på korsvandringens första station där Jesus döms till döden:

Det är över nu. Vi har ställt Gud inför rätta och dömt honom,
Vi har dömt honom till döden. Måste bli av med denne,
måste bli av med Jesus Kristus. Han stör oss.
Vi har ingen annan kung än kejsaren, ingen.
Vi har ingen annan lag än blodet och guldet.
Korsfäst honom om ni så vill, bara vi äntligen,
äntligen blir av med honom. Bort med honom. Tolle, tolle.
Vi har inget val, han får offras. Vi tar Barabbas i stället.

Pilatus tar plats på det ställe som kallas Gabbata.
“Säger du ingenting?” frågar han. Och Jesus tiger.
“Jag finner inget ont hos den mannen”, säger Pilatus, “men…
Må han dö när ni nu vill det. Ni får honom. Ecce homo.”

Här står han med krona på huvudet och utstyrd i purpur.
En sista gång – dessa ögon fulla av tårar och blod!
Vad angår det oss? Vi orkar inte se honom längre.
En skandal för judarna är han. Och för oss en orimlighet.
Förresten har domen fallit och kan inte överklagas.
Tydlig och klar, på hebreiska, på grekiska, på latin.
Och där är den skränande hopen, och domaren tvår sina händer.

Vissa små saker gör livet i kollektivet lite extra värt att leva….
Här kommer en bild på den senaste =)

Debatten om vilken roll äppelchutney ska spela i kollektivets kost har till slut avgjorts