Vägen i ett kollektiv..

Hejsan, det här blir min första bloggpost på Albykollektivet.se trots att jag har bott här sedan dan före nyår. Jag är alltså Jonny, kollektivets politiska motsats, personen som tagit in en kaffebryggare i köket, människan som drömmer om utlandstjänst, skitungen som hoppas på ickevåld i internationella konflikter men inte tror på det, den som vuxit upp och lämnat blockaderna bakom mig och är medlem i Moderaterna. Det kanske låter lite konstigt att jag har flyttat in i ett kollektiv såhär men jag har en längtan att få dela mitt kristna liv i en gemenskap och att med andra växa i tro och som person. Kollektivet tog in mig när jag verkligen behövde det och nu är jag här.

Jag har under de första veckorna blivit utmanad, både i kollektivet men även genom att åka på sammankomst. Det här med aktivism alltså, kristen aktivism. Jag tror i grund och botten att det är bra, men måste man syssla med civil olydnad för det? Det hoppas jag inte. Att påverka genom de gamla hederliga byråkratiska kanalerna är väll också en form utav aktivism, eller? Men vi får se, än så länge är jag kaffedrickare, snusare, försvarsvän, sjusovare, storkonsumist, ”ickeaktivist” och håller inte med de andra i de frågor som de verkar brinna mest för. Jag hoppas bara att utmaningen är bra.

Tills vidare så får jag förlita mig på Jesus Kristus att han ska leda mig rätt och att hans vilja sker inte min.

Med vänligt varma kramar
@JonLyg på twitter