Vägen i ett kollektiv..

Nää… Riktigt så illa är det inte. Men här kommer i alla fall en efterlängtad (?) post från Maestro, som slagit något slags rekord i inaktivitet på den här bloggen. Men nu tar jag mig i kragen, och berättar nu för er läsare att jag kommer att flytta ut ur kollektivet nästa helg. Kan vara bra för er att veta, om ni inte redan har hört det från någon av oss själva.

En sak man kan göra i Alby är att klippa sig. Sedan i somras sköter jag det själv, med en trimmer, men nu i kväll pajade trimmern mitt under klippningen. Jag hade inte mycket annat vad än att sätta mig på cykeln och fara ner till Ica Maxi (bara det var ju ett äventyr i snömodden) för att köpa en ny. Det blev en liten blå sak som fungerar riktigt bra, däremot visade sig att “1″ verkligen betydde 1 millimeter och inte ett par, som på den gamla. Så nu är jag mer korthårig än någonsin, ska bli spännande att se vad folk säger. Tur att mormor inte kommer se mig i alla fall, på släktträffen i julas skickade hon med mig orden “Gå nu hem och låt håret växa ut igen!”. Dagens bildtema får alltså bli Joels frisyrer. Tro’t eller ej, men jag var faktiskt ganska långhårig häromåret. Eller vad säger ni om det här?

Nu är det som ni förstår lite kortare, här kommer en rykande färsk bild.

Nå, när var jag snyggast?

Förresten har jag lyckats med konststycket att inte öppna kursboken i hela dagen, trots att jag har massor att läsa tills imorgon. Jag skyller på den där trimmern.

Återkommer förhoppningsvis med en precis lagom sentimental avskedspost om någon vecka. Till dess: Håll huvudet kal(l)t!

Just nu är sjunde våningen här på Notariebacken något av en sjukstuga. Jakob och Linnea verkar ha flytt fältet för idag, vi andra är hemma och kurerar oss. Liv är friskast så det är hon som får gå iväg och handla mediciner. Men vi är på bättringsvägen, speciellt Edvin som blivit feberfri och pigg. Själv är jag förmodligen bara förkyld, eftersom jag inte har någon feber alls. Hade nästan varit lika bra att få svininfluensan, så man blir av med det och slipper ta det där vaccinet som kommer göra allihop till zombies. Får se om jag kan ta mig in till Nya Testamentet-kursen som börjar imorgon, annars lär jag vara frisk till tentan på fredag (Kristendomens historia) i alla fall.

Hur fördriver man en dag i en sjukstuga som denna då? Några förslag:

• Spela Nintendo DS
• Dricka te med extra mycket honung (det får man göra när man är förkyld)
• Tentaplugga
• Streama fotboll (snart börjar Juventus!)
• Blogga
• Leka med barnen
• Förbereda predikan (inte än, förhoppningsvis kommer det…)

Ja, ni förstår…

Tyvärr har vi varit lite slöa med bloggen på sistonde, förhoppningsvis blir vi bättre på att uppdatera. Kanske kan Linnea säga något om Stockholmsderbyt hon har varit iväg på? Kanske någon kan dela med sig av vegetariska recept, tips för barnuppfostran, eller olika brädspelstaktiker? Själv är jag fullt nöjd med min att-göra-när-man-är-sjuk-i-ett-kollektiv-lista, kommer jag inte på något mer på ett tag kan jag ju alltid säga nåt om den grymma gospelkonserten jag var iväg på efter GT-tentan i fredags. Eller mina tentor. Eller så kommer ni till Centrumkyrkan i Tumba nu på söndag kl 11, för då ska jag predika.

Puss!

Hej på er!
Gårdagens gästinlägg på bloggen visar ju på en klart tydlig trend…
Mat och dryck är ämnen som berör och är en stor del av kollektivets liv.
Men nu ska ni inte tro att allt är guld och gröna skogar i matens värld. Nejnej!
Bakom den glänsande kollektivfasaden döljer sig en bitter konflikt inom kollektivet, så bitter att vissa vill kalla den för ett krig.
Så följ med på denna introduktion till kollektivlivets hemska baksida.

1. Soppkriget
Eke vs. Linnea vs. Nisse

Vem gör egentligen bäst linssoppa?
Tja, den som får klart bäst kritik på sin soppa är utan tvekan Linnea.
Men ett envist rykte gör gällande att Linnea fuskar och har i så pass mycket creme fraiche att hennes soppa inte kan bli annat än god.
Enligt detta rykte så står kampen istället mellan de två mer asketiska soppkokarna Eke och Nils.
Och då blir det så klart enbart en fråga om färg.
Vill man ha Ekes gröna linssoppa, full med härlig purjo?
Eller Nisses rödgula linssoppa, fylld till bredden med hemsk gul lök?
Eller är det okej att fuska? Är det egentligen Linneas ljuvligt krämiga soppa som gäller?
Saken säger sig själv….

2. Lasagnekriget
Eke vs. Familjen Bryntesson

Det här kan vara den delstrid som det ligger mest prestige i.
Efter att ha smakat på den bryntésiska lasagnen var Eke inte sen med att utropa att han minsann skulle utmana dem.
Efter att en jury bestående av diverse tågspelsnördar hade satt sig in i frågan (läs: njutit av Ekes underbara veggolasagne) så pekar visaren till Ekes favör.
Men den senaste tiden har många röster gjort sig hörda till försvar för den Bryntésiska lasagnen.
Även här kommer det till sist mycket ner på färg.
Vill du ha Ekes något vattniga gröna lasagne full av spenat, keso och tomatjox?
Eller är du mer för Bryntessons klart torrare och rödare tomatlasagne med keso och lök?

3. Brödkriget
Linnea (Spaaks) vs. Liv vs. Eke

Linnea extrajobbar alltså på Spaaks konditori i Tumba och då och då tar hon hem underbara kassar med gratis börd och sötsaker till oss.
Mot henne står Eke med sitt brödprojekt och Liv som när anden faller på slår till med mystiska bröd från de värmländska skogarna.

Vill du ha Ekes linfröfyllda, receptflummiga risbröd?
Eller är du mer för Livs värmlandsvetekross?
Eller är det ändå, när allt kommer omkring Linneas bageribröd som gäller?

4. Falafelkriget
Eke vs. Linnea

Den här återstår att se.
Eke hann knappt nämna för att han ämnade göra sina egna falaflar innan Linnea utmanade.
Hon deklarerade genast att hon minsann också skulle göra sina falaflar dagen efter Eke och att hennes skulle vara i en klass för sig, onåbara för Ekes patetiska försök.
Detta gör att den nuvarande veckan (v.40) är den officiella falafelveckan och att vi nu under onsdag och torsdag kväll kommer att avgöra vem av de två som går segrande ur falafelkriget.

5. Tekriget
Linnea vs. Familjen Bryntesson

Det här är en intressant uppgörelse.
Dock är jag själv inte så insatt i det hela utan hänvisar till vår käre gästbloggare för mer info.

6. Kaffets vapenvila
Joel vs ?

Nuff said

_________________________________________________________

Sådär, det var allt för mig.
Långt inlägg men jag hoppas att det har spridit lite ljus över en av våra mörkare sidor.

Puss och kram!
/Judas

Efter tre år som ungdomsledare i Kristinehamn i östra Värmland lämnade jag kvar en bit av hjärtat i Selmas, Löfbergs Lilas, och Svennis hemland. Nu är jag nyss hemkommen från en helg tillsammans med Missionskyrkans pastorskandidater på Vägsjöfors herrgård, ett fantastiskt ställe med Hovfjället i väster och sjöar i öster. Vi umgicks, spelade Settlers, paddlade kanot, vandrade i skogen, samtalade om teologistudier och kallelse…

Ni förstår att vi hann med både det ena och det andra. På lördagskvällen samlades vi för nattvardsandakt och bön. Det var en stark stund som vi fick avsluta med att be för varandra. Det var en sån kväll där saker och ting faller på plats, där oro och känslor av att inte räcka till rinner av en, där man får känna att Gud verkligen älskar både en själv och andra runt omkring.

Johnny Cash sjunger: Mother nature’s quite a lady, but you’re the one I need. (Flesh and Blood heter låten, vem eller vad “you” syftar på för just dig lämnar jag öppet) Sammanfattningsvis kan man säga att det var underbart att vara tillbaka i den värmländska naturen, och att även den där djupare törsten fick tillfälle att stillas. Den där längtan som det bara finns En som kan uppfylla. Dessutom fick jag umgås intensivt med mina kära pastorskandidatskamrater (långt ord), vilket absolut inte är att förakta.

Nu har jag två dagar utan lektioner. Jag ska försöka plugga på egen hand, ta igen mig lite mer, och leva på allt det goda jag fick i helgen. I skolan är det mycket teorier och analys, nu fick jag påminna mig själv om att det här med Jesus faktiskt är på riktigt också. Kan dessutom inte klaga på helgens fotbollsresultat runt om i Europa. Varför vinna med 5-2 när man kan vinna med 5-0?

Hej allesammans!

Det här är Joel som skriver, ni vet, han i kollektivet som inte har någon som helst Tumba-anknytning. Nu har vi äntligen fått vår lägenhet, men jag har varit upptagen med jobb och annat så jag har inte kunnat vara med och hjälpa till med flytten. För att vara mer exakt har jag varit på läger (sista veckan som ungdomsledare) och på U2-konsert på Ullevi med några vänner från Kristinehamn (ska lägga upp bilder när jag fattar hur man gör). Nu är jag i föräldrahemmet på Smögen, ser fram emot några veckors semester, och lyssnar på förbandet från i lördags, Snow Patrol (som just nämnde Sufjan Stevens i Hands Open, den du Eke!). Har massa intressanta tankar jag vill dela med mig av just nu, men är fortfarande lite morgonseg så jag sparar det till senare. T.ex. några reflektioner över att mitt under en överväldigande konsert med 56 000 åskådare tänka tillbaka på kvällen innan då ett 30-tal firade nattvard på övervåningen i en sliten lägergård och konstatera att det inte var så mycket sämre. Inte alls. Också fantastiskt, men på ett annat sätt. Kanske kommer mer om det senare, vill ni höra mer om saken kan ni ju alltid testa kommentatorsfunktionen.

Allt gott!
/Joel