Hej!
Ursäkta den döda bloggen, vi tar tag i det efter flyttkaoset har lagt sig, jag lovar!
Anyway…. med flytt, ny kurs i skolan och allt har det varit en rätt stressig tid i mitt liv som har resulterat i allt för lite sömn…
Som väckningssignal senaste månaden har jag haft en låt som jag faktiskt blir glad att höra trots att den tvingar upp mig ur min sköna sömn…
Något sånt kan man ju inte undvika att dela med sig av..
Så lyssna på den underbart trallvänliga sången om den onda styvmamman som kanske är rätt snäll egentligen…
Och visserligen innebär det att jag idag fick stå upp och sjunga alla fem verserna på en viss psalm…
…men den här dagen är det ändå annan musik som får den stora äran.
Första advent är av tradition dagen då vi får börja lyssna på Sufjan Stevens julskiva…
Den finns att lyssna på gratis på http://xmas.asthmatickitty.com/ men jag tänkte ändå hypa den sången från skivan som jag nynnar på mest nu, en överraskande bra julsång!
This time of year you always disappear
You tell me not to call, You tell me not to call
And when the door is closed you’re wearing different clothes
Or hiding in the paper, pretending not to hear
Inexpensive wine, I buy it all the time
You tell me take it back, You say you’ll take a nap
But I can see it now, You always tell me how
I could do so much better, You said it in your letter
Did I make you cry On Christmas day?
Did I let you down Like every other day?
Did I make you cry On Christmas day?
Did I let you down On Christmas day?
The bed that isn’t made, The broken window shade
The radiator’s on, I loved you along
But I can see it now, You always tell me how
I could do so much better, You said it in your letter
I stay awake at night, After we have a fight
I’m writing poems about you, And they aren’t very nice
I didn’t mean to yell, I said I couldn’t tell
I only grabbed your wrist, Or would you rather we kissed?
Ja. Det finns vissa saker som verkar vara osynliga. Dammet på golvlisterna, det fastbrända i ugnen, smutsen bakom kranarna som endast en tandborste kan åtgärda… Listan kan göras mycket lång. Dock är det så att det inte är osynligt för alla, och det är där Globalvårdaren kommer in i bilden. Globalvårdaren fixar undan det där osynliga, så att de som inte ser sådant inte behöver fixa det, och de som ser det kan få en inre tillfredsställelse. Globalvårdaren lever sitt liv i tysthet – ingen vet egentligen riktigt vad det är som den egentligen gör, och till skillnad från Munken som lever ett inrutat liv väljer Globalvårdaren fritt sina sysslor från vecka till vecka.
Dock delar Globalvårdaren ett problem med Munken – och det är inomhustemperaturen. Trots luftade element och trots att centralvärmen i hela huset som tidigare tydligen varit avslagen nu ska vara igång så är Globalvårdarens element precis lika iskallt som tidigare.
Nu står vi inför, eller rättare sagt, i förändringens månad – under augusti kommer Linnea och Omar flytta ut, och Marietta och David flytta in!
Ikväll ska vi ha en kombination av att fira Livs födelsedag och Linneas utflytt i en teprovarkväll. Nog så lämpligt har jag fått tre nya sorters teer idag! Ett grönt, ett gult och ett vitt.
I övrigt så är båda barnen friska, samtidigt. Hurra!
Joel Halldorf skriver idag i Dagen oerhört intressant om den nya kommunitetsvåg som sköljer över Sverige. Han är också oerhört generös i sin tolkning av dagens rörelse, som till skillnad från 70-talets dito är mer genomtänkt, helt enkelt. Och ja, kan vi inte känna igen oss i det
Hursomhelst. Jag tror verkligen att denna rörelse är oerhört viktig och att den kommer vara en del av den förnyelse och det stålbad som kyrkan behöver genomgå. Min förhoppning är att vi kan vara en rörelse som ger inspiration till människor, församlingar och till Kyrkan, utan att fördöma det som redan finns. Det är så oerhört lätt att man övergår till att peka på allt det i kyrkan och hos enskilda individer som inte är bra, inte minst känner jag igen mig själv i det. Kan vi istället vara en källa till inspiration, vara goda föredömen som man vill efterlikna och ta till sig av, då är vi på rätt spår.
Vad tror ni? Speciellt ni som inte själva är del av en kommunitet eller ett kollektiv, är detta ett för självgott sätt att se på sin egen rörelse? Är kommunitetsrörelsen det kyrkan verkligen behöver?
För några dagar sedan gjorde jag den underbara upptäckten att Alby matmarknad reade ut vaniljkex.
Och då brödprojektet haltar något så tänkte jag att det nog är dags för ett nytt projekt!
Välkomna till Albykollektivets kexprojekt!
Planen är att plocka med sig ett paket med kex varje gång man åker in till stan och sen ge bort paketet till någon tunnelbanetiggare eller andra behövande.
Menmen, för närvarande har vi alltså lite drygt 9000 kex i kollektivet.
Och vad kan man inte hitta på med dem!
Återkommer imorn med ett annat förslag på vad man kan göra med kexen!
Under fastan kommer vi i kollektivet att fasta till Bön och bibelsamtal i kollektivet en gång i veckan. Upplägget kommer att variera lite från gång till gång, med fokus ibland på barn och ibland på vuxna. Till dessa är ni alla hjärtligt välkomna! Datumen vi ska träffas är: 24/2, 3/3, 10/3, 15/3, 24/3 samt 31/3. (Alltså onsdagar, undantaget den 15:e som är en måndag.) Nästa gång är det Edvin och Liv som ansvarar för upplägget. Maten serveras kl 18 och sedan hoppas vi samlingen kommer igång rätt snabbt, med tanke på att både Edvin och Ellie helst bör sova runt halv åtta.
Den snabbtänkte har redan nu insett att av ovanstående datum infaller inget denna veckan, och det kommer sig av att första tillfället redan har varit, just ikväll som av en händelse. Tillsammans med två vänner har vi läst, samtalat och bett utifrån Jakobsbrevet första kapitel. Samtalet kom att kretsa mycket krin vers 27: ”Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.”
Själv fastnade jag just för orden ”söka upp”. Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig?
Det är nu exakt två veckor sedan den legendariska resan.
Den som omtalas med vördnad av oss tappra som vågade vara med.
De modiga var:
Judas
Emil
Emil
Matte
Lina
Tuss
och så klart.. vår byxförsäljande sidekick Axel och våra smygfilmare Magnus och Lina.
Tillsammans genomförde vi NO PANTS SUBWAY RIDE 2009
Det gick helt enkelt till så att vi alla kastade över våra byxor på Axel (till hans spelade överraskning) och klev av tunnelbanan på varsin station för att sedan återsamlas på nästa tunnelbana utan byxor tills Axel kom och sålde tillbaka dem till oss.
Menmen, det är svårt att förklara i text så här kommer det istället på film.
Vi var sammantaget 26 hemma hos oss under söndagen. Vi var alla nöjda med festen i sin helhet. Både mycket nöjda med att två av dessa faktiskt var våra grannar men också lite fundersamma på hur vi ska kunna utöka kontakten vidare med våra grannar..
Chokladbollar å annat fika..
Vi bjöd på chokladbollar, sockerkaka, Ekes hembakta bröd, te och bål. Nu har vi ca 9 liter läsk över. Vill du hjälpa oss med detta så är vi mycket tacksamma. Skulle det inte vara för läsken skulle vi nog känna att vi har rätt gott om plats. Men..
Ekes bröd!
Såhär ser Ekes bröd ut ibland. Dock inte på festen. Allt som oftast (som brödet ovan t ex) så är det oerhört gott!
I brist på bilder från festen så bjuder jag på ett par bilder från veckan som var då vi också var många. Rekord för en vanlig vardagsmåltid (15 runt bordet)..
