Albykollektivet.

Igår kväll blev jag vänligt men bestämt ombedd av Eke att inte låta honom sova längre än till nio. “Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp då själv, jag kommer vilja snooza bara fem min till, osv. men låt mig inte. Visa ingen nåd!” Typ så sa han. Det här kan bli roligt, tänkte jag.

Tio i nio meddelade jag honom att han hade tio minuter att snooza på innan han skulle upp varpå han svarade och tackade. Prick kl nio kom jag och Ellie in för att hjälpa honom att komma upp. Efter att han vägrat och istället ömsom våldsamt, ömsom ömt vädjat om att få snooza i bara fem minuter till i ca en kvart rusade han ut ur rummet med sitt täcke och låste in sig på toaletten. Toaletten!
Kvar var bara en tom säng. Fortfarande efter en halvtimme, när det var dags för mig och Ellie att ta en förmiddagslur, hade han inte visat sig. Somnade han på toaletten, eller la han sig månne i badkaret?

När vi sen kom upp vid kvart i elva såg det ut såhär.
Jag måste erkänna att jag inte gjorde några vidare ansträngningar att ta mig in på toaletten. Ändå vill jag gärna höra er åsikt i frågan. Gjorde jag tillräckligt, eller skulle jag bankat på toadörren tills han kom ut, hindrat honom redan i sin utfart från sängen, eller nåt annat? Jag vill ju bara min brors bästa

…. eller inte.

Vi är alla hemkomna från sammankomst i Göteborg.
Många intryck så klart och var det landar vet jag inte ännu…

Förhoppningsvis kommer vi att ta oss i kragen och publicera ett längre inlägg om sammankomst om några dagar när vi har hunnit sitta ner och snacka i kollektivet.

Tills dess kan jag bara säga att det som sagt var gott om män i helskägg!

Kram från kollektivet där det stor en jättekastrull med linssoppa (grön för en gångs skull) på spisen!

Idag var jag på kulturhuset och tog chansen att titta förbi utställningen kvinnor utan män (må den som läser detta fatta rätt).
Intressant utställning om man diggar Iran!

Dagens citat i mitt liv är för övrigt.
“Eke, det här brödet du har bakat… det är jätteäcklingt” – Edvin

Annars har jag ägnat dagen åt att läsa Aristoteles och att koka en linssoppa som tyvärr smakade linser..

Hej alla vänner, bekanta, familj, potentiella flickvänner (ja, jag menar dig!) och annat folk!

Som Linnea redan har avslöjat är det tentahelg på gång.
Själv ska jag försöka att avhandla hela 1800-talets idéhistoria på 20 kryssfrågor (panik!).

Menmen, jag tänkte dela med mig av hemligheten som motiverar mig  att plugga.
Så här ser för närvarande mitt datorskrivbord ut. Linnea är numera livrädd för min dator!

Något beskuren, det är bredare i verkligheten

Om inte Hegels genomträngande blick får en att plugga så vet jag inte vad som funkar…

Okej, du har gjort din poäng…. (vilken det nu är)
Jag gör vad du vill men snälla ta fram den igen innan jag dör av ångest!

/Judas

Snälla lämna tillbaka den!

Det är alltid med en viss förväntan man öppnar dörren hemma.
När jag bodde själv i Skövde var man alltid säker på vad som skulle möta en när man öppnade dörren hemma.
Man klev in i sin tomma lägenhet och lämnade resten av världen utanför.
Alltid för sig själv (om man inte tog med sig någon) och alltid som man hade lämnat det senast.

Men när man öppnar dörren till Albykollektivet vet man aldrig vad som väntar en.
Ibland kliver man rakt in i ensamheten, ingen annan hemma.
Men vissa gånger kryllar det av människor, vissa som man aldrig har träffat innan.
Ibland kommer man hem till tredje världskriget och ibland har någon fått ett tokinfall och storstädat hela kollektivet….. (eller… alltså… det skulle kunna hända i teorin i alla fall)

Ibland är folk extremt sociala, alla hänger med alla och gemenskapen är på topp.
Och ibland gömmer sig alla på sina rum eftersom de är rädda att göra bort sig inför coola gäster.

Till sist.
Jag vet att det här med bilder är uppskattat så här kommer ett par bilder från mitt numera 22 år långa liv.

Från min student. Barnet är min nuvarande sambo Edvin.

Snyggare utan skägg....

Tack för mig!

ps. När jag var sjuk i svininfluensan tog resten av kollektivet hand om mig på ett underbart sätt (Nils bidrog genom att inte reta mig lika mycket).  Ni är underbara! .ds

Det är nu exakt två veckor sedan den legendariska resan.
Den som omtalas med vördnad av oss tappra som vågade vara med.

De modiga var:
Judas
Emil
Emil
Matte
Lina
Tuss

och så klart.. vår byxförsäljande sidekick Axel och våra smygfilmare Magnus och Lina.

Tillsammans genomförde vi NO PANTS SUBWAY RIDE 2009
Det gick helt enkelt till så att vi alla kastade över våra byxor på Axel (till hans spelade överraskning) och klev av tunnelbanan på varsin station för att sedan återsamlas på nästa tunnelbana utan byxor tills Axel kom och sålde tillbaka dem till oss.
Menmen, det är svårt att förklara i text så här kommer det istället på film.

Heap of trouble from fokk on Vimeo.

Vi ses på NO PANTS 2010!

/Judas

Detta inlägg är en del i presentationen av kollektivets medlemmar.
Förhoppningsvis kommer även de andra att skriva några radar om vilka de är.

Vem vill inte pussa Jesus liksom?

Alltså, i ett kollektiv så finns det ju vissa ekonomiska aspekter.
När vi startade kollektivet så insåg vi ju att någon skulle behöva ha ett ansvar för den gemensamma kassan.
Och eftersom vi vill följa vår herre Jesus på alla sätt (död åt fikonträden) så insåg vi att det bara fanns en person som skull kunna få rollen.

Det är alltså jag som är Judas!

Arvodet för att vara Judas i kollektivet är 30 silvermynt

Vad innebär då denna ärofyllda uppgift?
Jag har ansvar för kassan (ett konto på ett skandiabanken) och penningpungen (läs ett gemensamt Coop-visa).
Jag har även ansvar för att se till att kollektivets ekonomi håller sig stabil och att vi inte slösar bort våra pengar på dyra lyxartiklar och en massa onödig konsumtion.
Så det var väl allt om Judas.

Vi har även ett projekt med att alla medlemmar i kollektivet ska ha sin egen Theme song.
Detta är alltså Judas Theme Song (tyvärr börjar den inte förrän en och en halv minut in i videon).

Puss och kram!
/Judas

Hejhej.

Ännu en uppdatering från det kolleketiva matlivet.
Den här gången handlar det alltså om ost!

Jag och Nils hamnade för några dagar sedan i en liten diskussion om hur man får tag på de godaste versionerna av våra favoritostar.

1. Vitost (vissa vitostar kallar tydligen fetaostar)

2. Halloumiost (som är en vit ost men inte är en vitost)

Som den Judas jag är så cyklade jag hela den iskalla höstvägen till Tumba för att kolla upp kilopriset på ICA Kvantum (okej, jag droppade förbi en morgonandakt också).
Efter att ha jämfört dessa pris med de på Coop Forum och Vivo i Alby Centrum (och huvudräknat ut kilopriset om man räknar bort allt saltvatten) har vi nu följande resultat.

Billigast vitost och Halloumi kan man hitta på Vivo i Alby Centrum (en ganska så exotisk matbutik).
Följande kilopriser är för närvarande de som gäller.

Vitost – 49.80 kr/kg
Halloumi – 119.60 kr/kg

Som ni märker är Halloumin fortfarande hemskt dyr så det lär dröja några månader tills vi får njuta den i kollektivet igen.

Och så klart den obligatoriska utmaningen till mina kära kolleketivkamrater och alla er läsare.
Håll koll på ostpriserna om ni tittar förbi i andra affärer och om du hittar några som slår Vivo i Alby så är vi i kolleketivet er evigt tacksamma!

Puss och kram!
/Judas

Hejhej på är älskade läsare.
Nu har det varit tyst på bloggen ett tag men här kommer äntligen en uppdatering från våra liv.

Vi har en ny kyl!

Äntligen efter alla dessa månader av väntan så dök de upp, killarna med kylen.
De bara promenerade in, hjälpte mig att tömma den gamla (skruttiga) och så var det klart.
Än så länge är allt frid och fröjd i kollektivet men jag befarar att en strid snart kommer att blossa upp mellan oss i kollektivet om vad detta med ny kyl innebär.

- En ny stor kyl, gött! Då behöver man ju inte ha någon jobbig ordning längre, vi har plats att bara slänga in allt.
- En ny stor kyl, gött! Då kan man ju organisera alla grejjer ännu mer noggrant! Här ska det stå rätt saker på rätt hylla!

Jag tror ni kan gissa vilken sida Eke står på…

Puss och kram!
/Judas