Archive for the ‘ arg ’ Category

Pastor Jean

Många läsare på den här bloggen har säkert hört om Pastor Jean redan men för de som inte gjort de så rekomenderar jag en titt på Jonas blogg för mer info.

OBS blockad i Göteborg, ej Stockholm

Aktion mot deportation har nu bekräftat det vi tidigare misstänkte, dvs att deportationen kommer ske från Landvetter och att blockaden kommer ske vid Sagåsens flyktingförvar i Kållered. Har du möjlighet att delta så gör det! Vill du ha kontakt med nån i förväg så förmedlar vi gärna kontakter.

#Blockad. Igen. Tisdag 21 feb.

Med sorg konstaterar vi att migrationsverket har beslutat om ny deportation av irakier i nästa vecka. Aktion mot deportation samlar till blockad utanför flyktingförvaret i Märsta, maskingatan 4. Samling brukar ske kl 17 vid pendeltågstationen i Märsta.
Uppdaterat: deportationen kommer ske från Landvetter och blockaden kommer ske vid Sagåsens flyktingförvar i Kållered.

Kortfattad bakgrund:
Irak är ett land som i praktiken fortfarande befinner sig i inbördeskrig. Sverige har själv ingen myndighetspersonal i Irak för att läget i landet är för farligt. Trots detta fortsätter Sverige som ett av ytterst få länder i Europa tvångsdeportera irakier. De senaste åren har närmare 1000 personer utvisats till Irak med tvång. Detta förfarande har fördömts å det starkaste av organisationer som Amnesty, Human Rights Watch, FN:s flyktingorgan UNHCR och Sveriges Kristna Råd. Irak själva har vid upprepade tillfällen vädjat till Sverige att upphöra eftersom de inte kan garantera säkerheten för dessa människor som ofta tillhör utsatta minoritetsgrupper som homosexuella, kristna, politiska aktivister eller kurder.

Det vi gör tillsammans med Aktion mot deportation är ett sista nödvärn. Vi försöker ställa oss i vägen för polisbussarna så att de inte kommer fram till Arlanda innan det specialchartrade planet måste lyfta. För att lyckas med detta måste vi vara många och vi måste vara målmedvetna. All form av närvaro är viktig och avgörande. Ju fler tanter, pastorskragar, politiker och vanliga människor desto svårare för polisen att fortsätta med sitt övervåld och ljug. Ju fler aktivister, kristna, journalister och andra som står i vägen och som observerar desto svårare blir det för polisen att komma igenom.

Den här rörelsen har växt mycket det senaste året. Fortsätter vi bli fler så kommer vi kunna stoppa det, vi kommer kunna ge de här människorna en chans till ett värdigt liv.

Har du frågor eller funderingar kring detta så hör av dig till oss endera i kommentarsfältet eller till vår e-postadress hej@albykollektivet.se.

Frid med oss, med flyktingar, med poliser, med hela världen.

Blockad i Märsta imorrn tisdag kl 12:00

Jean Kabuidibuidi – trebarnspappa, kristen pastor och regim-kritiker från Kongo, sitter sedan förra veckan fängslad i Märsta, och ska på tisdag deporteras till Kongo. Mycket tyder på att Kabuidibuidi riskerar sitt liv om han tvingas återvända. Därför genomförs på tisdag dels en blockad och dels en demonstration utanför Migrationsverkets förvar i Märsta i syfte att försöka stoppa tvångsavvisningen och väcka opinion. Vi samlas klockan 12 vid Märsta pendeltågsstation, och går sedan tillsammans till förvaret. Det går också bra att ansluta efterhand vid förvaret (Maskingatan 4 E i Märsta). Tanken är att i likhet med tidigare deportations-blockader fysiskt ställa oss i vägen för transporten från förvaret för att på så sätt hindra avvisningen. Den som känner sig osäker på deltagande i civil olydnad får gärna komma med ändå och demonstrera, iaktta och visa sin solidaritet med Jean. All närvaro är värdefull.

Stefan Swärd har skrivit mycket om detta, kolla hans blogg. Även Dagen har lyft upp detta på flera ställen, bland annat på ledarplats.

Vi är flera i Albykollektivet som kommer delta. Överväg att finnas med du också. Det är trots allt ett ganska litet offer vi gör i jämförelse med vad Jean riskerar. Vill du veta mer om vad det innebär så hör gärna av dig till oss. Nils nås på nils@amen.se eller 0703186550.

Och sprid detta.

Kraftigt våld mot flyktingar och demonstranter vid avvisningar

Följande text är skriven av Albykollektivets gode vän Tomas Lundström. Jag tror inte jag sett nån text få sån viral spridning av nån av mina vänner (över hundra delningar på bara ett dygn). Dessutom är texten otroligt politisk. Och viktig.

Det senaste året har Migrationsverket i samarbete med polisen utfört upprepade massavvisningar av asylsökande irakier. Sedan förra hösten har det med jämna mellanrum gått specialchartrade flyg från flygplatser runt om i landet fyllda med flyktingar. Dessa transporteras i vissa fall handbojade och drogade. Jag har, tillsammans med ett stort antal andra människorättsaktivister, deltagit i försök att med min kropp stoppa dessa deportationer.

Avvisningarnas tid och plats hemlighålls för de asylsökande i så stor utsträckning som möjligt. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att det handlar om att försöka undvika att protester och aktioner utförs mot dessa deportationer. Trots hemlighetsmakeriet har olika personer i den asylpolitiska gräsrotsrörelsen fått nys om avvisningarna och vi har då försökt samordna blockader för att förhindra att deportationerna sker.

En blockad av en avvisning innebär att personer som på olika sätt är engagerade i frågan om flyktingars rätt tagit sig till det industriområde i Märsta där flyktingar hålls inlåsta som fångar i väntan på deportation. Vi har stått på utfarterna från förvaret, arm i arm, för att försöka hindra bilarna från att köra iväg med de asylsökande som fruktar för sina liv.

Sedan förra hösten har polisuppbådet vid dessa deportationer ökat och blivit mer och mer våldsamt. Igår kväll, tisdagen den 20 september, samlades så åter ett femtiotal personer för att gemensamt bilda mänsklig mur. När politikerna, med Tobias Billström i spetsen och nu med Miljöpartiets goda minne, vägrar lyssna på Amnesty och UNHCR har vi känt oss tvingade att ta saken i egna händer. Det handlar om människors liv.

Blockaderna som utförts av oss har varje gång varit helt ickevåldsliga. Ingen har gjort något utfall mot poliser eller personal från Migrationsverket. Trots denna uttalade ickevåldsstrategi har vi mötts av ett massivt våld från polisen. Igår fick en person knäckta revben, någon skar upp handen och andra var nära att bli påkörda av de polisbussar som fraktade flyktingar till Arlanda. Polisen möter i dessa situationer fredliga demonstranter med batonger, pepparspray, slag och knuffar. Allt detta för att försvara en politik som i grunden blivit allvarligt kritiserad av internationella organ och människorättsorganisationer.

Jag ska erkänna att jag efter den senaste nattens händelser blivit uppriktigt trött på situationen. När vi kom till flyktingförvaret igår hade polisen ännu inte upprättat sina avspärrningar. Av denna anledning tog sig fyra av oss in till området och satte oss på marken. Vi möttes genast upp av poliser som släpade iväg oss på marken, vred våra armar långt upp på ryggarna och smällde våra huvuden in i väggar. Med hånfulla ord och bryska kroppsvisiteringar motades vi bort från området.

När så andra dök upp blev kvällen snart tumultartad. En person som kommit för att iaktta händelserna fick snart rutorna på sin bil sönderslagna av ilskna poliser, trots att bilen ifråga var placerad långt utanför avspärrningarna. När en polisbuss kom i hög fart var vi flera som försökte stoppa denna i tron om att det satt asylsökande i den. Vi möttes genast med batonger och slag. Två polismän satte sig på en demonstrant och tryckte till över bröstkorgen så att personen fick allvarliga skador. En annan släpades av poliser i håret.

Ett par timmar senare, när den verkliga flyktingtransporten försökte köra ut från området var vi flera som satte oss på marken för att med våra kroppar hindra den från att köra vidare. Jag och flera med mig blev då släpade på marken och slagna av poliser. När jag lyckades få tag i bakdelen av polisbussen tog en polisman tag i min luva på jackan, vilket generade i en effektiv strypningseffekt. Jag minns fortfarande det gurglande ljud som kom ur min hals vid tillfället.

Under hela kvällen greps och omhändertogs flera personer på måfå. Polisen grep personer för “våldsamt motstånd” trots att många inte ens stretat emot när beväpnade poliser kastat sig över dem.

Jag är trött på det här. Det kan inte vara värdigt en demokrati att deportera flyktingar till Irak. Det kan inte heller vara värdigt en demokrati att poliser möter ickevåldsaktivister med ett sådant massivt våld. Industriområdet i Märsta såg vid flera tillfällen igår ut som ett krig. Ett krig med endast en krigförande part: polisen.

Det värsta av allt är den totala mediatystnad som råder kring dessa deportationer. Enligt medialogiken kan det förstås inte rapporteras om fredliga demonstranter och poliser som slår på måfå. Det passar inte in i bilden av Sverige som en demokrati. Poliser som slår människorättsaktivister, det är ju något som hör diktaturstater till – det vet vi alla. Trots att det är just detta som sker minst en gång i månaden utanför Sveriges flyktingfängelser så är rapporteringen från detta minst sagt fattig. Det talar sitt tydliga språk.

Media, politiker och gemene man vill inte få sin bild av Sveriges myndigheter rubbad. Vi vill inte veta att flera av de poliser som arbetar vid deportationerna uttrycker rasistiska åsikter (“det är bara rika som flyr” eller “irakier är kriminella” var argument som återkom hos flera poliser igår), och vi vill inte veta att polisen slår först och frågar sen. Detta gör mig både trött och jävligt förbannad. Men framförallt gör det mig ledsen. Inte främst för att vi får spö av poliser en gång i månaden eller för att de med flin på läpparna deporterar flyktingar – utan för att så få andra verkar bry sig.

Vi som åker till blockaderna behöver bli fler. Vi behöver synas och få uppmärksamhet. Inte för vår skull, utan för de asylsökandes skull. Vi behöver stoppa dessa vidriga massavvisningar. Så därför, om du orkat läsa den här långa texten, ber jag dig komma med nästa gång du ser eller hör något om en blockad utanför ett flyktingförvar. Jag kan inte lova att du slipper bli slagen eller hånad, men jag kan lova att om vi blir fler så kan vi faktiskt stoppa denna sjuka behandling av våra medmänniskor.

Flera av oss i kollektivet var med i blockaden i tisdags och vi har även varit med tidigare. Vi kan, tyvärr bara dela den här bilden. Det som dock ger hopp är det tydligen är fler som tycker att den här saken är viktig. Dela gärna texten på din fb-profil också. Du hittar den här.
Och! Ännu mer behöver vi vara fler som står i vägen vid nästa deportation. Vi får inte veta när det är dags förrän strax innan, men mönstret från i våras säger att det kommer vara 11 oktober. Var beredda då, informationen sprids oftast via Facebook.

Vårrensning i kollektivet

Nu i helgen hade vi den underbara förmånen att få hit Lisa Klang som visade oss hur vi skulle så och omskola våra plantor. Hon visade även var vi kunde sätta potatis (till judas stora förtjusning) och lärde oss hur man gör en kolmila. Vi passade även på att rensa upp i trädgården. Nils plockade två sopkassar skräp (i och för sig utanför vår trädgård) medan två andra i kollektivet gick loss med någon slags avbitare på häcken. Den jämnades med marken i ett huj och lika snabbt försvann brudslöjan och spaljén den växte på. (Undertecknad grep dock in i lagom tid för att räddavinbärsbusken.) Klätterväxten väntar nu på att få hamna på Fittjas  miljöstation, och vi har fått fram ett tidigare dolt fönster som behöver målas om.

Gnälligt värre

Att söka jobb ger mig dåligt självförtroende. Jag lyckas liksom inte vara så där lyckad som man tydligen förväntas vara. ”Vi söker dig som är positiv och utåtriktad”, står det i alla jobbannonser. Men om man inte är det då – vad ska man göra då? Om man råkar vara mer ledset lagd? Jag skulle i och för sig kunna hänvisa till att jag är kristen och att det i Bibeln står att glädje är en av den Helige Andes frukter, och att jag därmed har åtminstone en potential till glädje.

Varför är det bara en viss personlighetstyp som får jobb? Ska man straffas för att man inte är glad? Vem är det som har bestämt vilka som får vara med och inte? Ska det vara på det här viset? Jag bara undrar. Sura och besvärliga människor är konstigt nog inte lika eftertraktade. :) Okej, så hemsk är jag inte. Jag kan väl visst vara glad, trevlig och rolig jag också. När jag känner för det. Men jag är inte något djur som gör cirkuskonster på kommando.

Butikserfarenhet – nej.

Serviceinriktad -nej.

Tränar regelbundet – nej (även om Eke försöker övertala mig).

Körkort – nej.

Universitetsstudier – nej.

Arbetslivserfarenhet… Hm, ska jag skriva att jag har bott på typ ett kloster i två år? Arbetsgivarna kommer att tro att jag är knäpp! Är det ens lönt att skicka in någon ansökan? Jag ser framför mig hur de skrynklar ihop pappret. ”Ursäkta, lilla fröken, men du lever inte upp till våra förväntningar.” Suck. Vart ska man ta vägen i denna värld?

Sanna ord

”Northug är en gris”

- Jonas Karlsson

Striden om jultomten

Who? Me?

Inte sällan förekommer det häftiga diskussioner under våra kollektivmöten. Under gårdagen kom det upp huruvida vi ska ha en kollektiv sockerfasta, hur man ska tvätta disktrasor för att de verkligen ska bli rena och – inte minst – konflikten om jultomten hotar splittra kollektivet.

För er som inte vet det har vi en så kallad fromhetsliga, en lista från skala 10 till -10 där vi tävlar mot varandra i fromhet. I flyttstöket har denna lista dock blivit lite skadad och bortglömd. Men under gårdagens möte kom den på tal. Somliga av symbolerna på listan har blivit förstörda. Till exempel jultomten, som tidigare fanns på -8. Marietta har länge haft en hemlig önskan om att ta bort tomten från minusskalan, och när nu ödet hade ordnat det så fint att han blev bortriven i flytten, såg hon sin chans. Förslaget att ersätta jultomten med någonting annat möttes dock av häftigt motstånd från Ekes sida, som beskyller jultomten för västvärldens storskaliga konsumtionshysteri. Han hade även Nils med sig på sin sida. Marietta tar dock den godhjärtade gamle mannen i försvar. Varenda unge vet ju att jultomten är god och arbetar flitigt för att uppfylla barnens önskningar. Och barn talar ju alltid sanning, som vi alla vet. Jultomten uppmuntrar till snällhet och generositet. Marietta fick ett visst stöd av David. Liv verkar mest vara road över att striden alls är igång. Det är än så länge oklart om Albykollektivet kommer att kunna enas i denna fråga. Men hur som helst vill vi restaurera vår fromhetslista inom kort.

Dette lande

För ett par veckor sen avvisades ett gäng kristna irakier från Sverige till en mycket osäker framtid. Amnesty har kraftigt kritiserat detta, eftersom den bryter mot gällande överenskommelser. Jag har vänner både i Göteborg och i Stockholm som försökte stoppa dessa med ickevåld. Läs mer och se på Nyhetskanalen här. Lyssna dessutom gärna på Elof som blir intervjuad i Sveriges Radio här. Dessutom skriver Jonas utförligt om aktionen i Stockholm dagen efteråt. Skrämmande läsning om vårt Sverige.

Vad som dessutom blir ännu mer skrämmande är när den främlingsfientliga nättidningen Politiskt Inkorrekt gör ett porträtt av ”prästen som greps av polisen”. Artikeln i sig är tillräckligt skrämmande, men ger man sig dessutom in i kommentarerna får man en bild av vårt land som jag tror de flesta av läsarna till den här bloggen inte är van att möta. Inte så jag iaf.

Som en följd av detta arrangeras nedanstående:

Jag, Eke och David kommer trotsa morgontröttman och ge oss ut till migrationsverket. Detta är en enkel aktion och mässa för att visa att Sveriges flyktingpolitik är ur led, att svenskens inställning till vänner från andra ställen blivit skev nånstans och för att visa att Jesus faktiskt är tydlig i de här frågorna.

I våras gjordes en liknande aktion med ett trettiotal deltagare som jag och Eke deltog i. Det var väldigt fredligt och enkelt. Skulle du också vilja visa ditt stöd så häng på! Det går givetvis bra att höra av sig till oss innan om du vill ha sällskap. Nils nummer är 0703186550.