Albykollektivet. » ångest

Kexmysteriet

Eke — Tue, 31 Jan 2012 21:19:55 +0000

Hejhej kära läsare.

Som flera av er säkert vet så är några av min käraste ägodelar en massa kex, många nog att bygga en vägg.

De senaste månaderna har jag långsamt börjat fyllas av känslan av att något är fel med kexen, att de liksom blir färre…

Först trodde jag att jag bara inbillade mig, varför skulle det försvinna en massa kex? Men nu är jag allt mer övertygad om att mitt liv har drabbats av en kextjuv.

Enligt den senaste räkningen har det nu gått ner från 9000 kex till 7400 kex, det är alltså 1600 kex som har försvunnit sen jag fick min kexvägg…

Menmen, för att försäkra mig om att jag inte är knäpp så har jag nu börjat ta bilder på väggen, och mycket riktigt försvann det något paket i veckan.

Läget runt jul

Men efter nyår...

Och bara för några dagar sedan blev jag till sist helt övertygad om att vi har en kextjuv...

Följ med i händelserna på #blockad ikväll

brynte — Tue, 24 Jan 2012 09:20:01 +0000

Som vi skrev i förra inlägget så kommer man kunna följa händelseutvecklingen ikväll genom Bambuser och Twitter. Delta i samtalet på Twitter med hashtaggen #blockad och följ rapporteringen på Bambuser t ex i rutan här nedan. Vi kommer sända vid varje hel timme med början kanske vid 18.

Blockad mot deportation av människor i nöd.

brynte — Sun, 22 Jan 2012 17:01:53 +0000

På tisdag kväll kommer polisen försöka tvångsavvisa mellan 20-60 irakier som alla på något sätt är utsatta och ej välkomna i Irak. Detta är en systematisk utrensning som Sverige fortlöpt med i flera år, trots stark kritik på Amnesty, Human Rights Watch, UNHCR (FN:s flyktingorgan) och SKR, bland andra. Irak har själva uttryckt sitt starka misstycke till Sveriges agerande och menar att Sverige totalt misstolkar och faktiskt bryter mot det avtal de båda länderna upprättat, eftersom Irak inte kan garantera dessa människors säkerhet. Vi har i Albykollektivet deltagit vid ett antal blockader och kommer även delta på tisdag. Blockaderna arrangeras av Aktion mot Deportation som är ett löst nätverk av engagerade medmänniskor.

Nedan följer den text som AMD lagt ut på sin hemsida:

Sockholm: Blockad mot massutvisning till Irak

Jan 21, 2012

Datum: tisdag den 24/01
Tid: kl.17
Plats: Märsta pendeltågstation/ Märsta förvar, Förvaret: Maskingatan 4

Mörka krafter (regeringen, migrationsverket, polisen och Frontex) planerar återigen sina brott mot de mänskliga rättigheterna. Natten mellan tisdag och onsdag kommer de försöka sätta våra medmänniskor på ett chartrat plan till krigets Irak. Vi har hört siffror på mellan 20 och 60 personer. Vi kommer göra vad vi kan för att försena, fördyra och förhoppningsvis förhindra det här. Det är bra om så många som möjligt kan komma redan kl 17, men resten kan ses vid stationen kl 19. Det går förstås bra att dyka upp vid förvaret när som helst också. Mer info om utvisningarna finns på aktionmotdeportation.se och om hur det kan gå till på blockaderna här: http://bergstromjonas.se/2012/01/ny-massutvisning-till-irak-pa-tisdag-vi-kan-stoppa-den/

Vi uppmanar dock till egna initiativ! Ses på tisdag!

Angående aktionerna/blockaderna:
Blockaderna brukar ske genom Aktion mot deportation, vilket innebär att varje deltagande individ agerar efter eget huvud, men med respekt för den plattform som Aktion mot Deportation antagit. Det finns oftast ingen formell kontaktperson, men ibland ett telefonnummer att höra av sig till med frågor.

Varje blockad är en unik situation, där det är omöjligt att utläsa utgången. Ibland lyckas vi stoppa deportationen, ibland inte. Vissa gånger är vi många, andra gånger är vi få. Polisen är ibland våldsam och konfrontativ, ibland mer passiv. Det är inte olagligt att demonstrera i Sverige och risken att bli åtalad bedöms som liten, särskilt för den som väljer att lyda polisen, men det har hänt att vi ändå blivit bortbussade av polisen.

För den som känner sig osäker på civil olydnad, men ändå vill visa sitt stöd för motståndet mot deportationsmaskineriet, rekommenderas att åka med till blockaden och stå på den av polisen anvisade platsen för att observera och dokumentera. Vi behöver bli många fler som bara finns på plats för att bevittna det systematiska våld som dagligen sker i våra namn. Detta leder till att göra synliggöra illgärningen, och förhoppningsvis till att föda ytterligare engagemang.

Så om du är intresserad av att observera eller delta i en aktion mot deportation, möt upp de andra aktivisterna enligt informationen ovan.

Och vill du veta mer så kan du givetvis höra av dig direkt till oss på hej@albykollektivet.se eller 0703186550 till Nils.

Uppdaterat: Om du inte har möjlighet att själv delta på tisdag så hoppas att du ändå stödjer detta genom att sprida information om vad som faktiskt sker i vårt land och peppar andra att vara med. Ett sätt att se vad som sker och sprida detta är att hålla koll på denna sida där vi kommer lägga upp information och framför allt en live-stream som kommer köra vid ett antal hållpunkter under kvällen. Det är den fantastiske Mattias som står för detta initiativ och vi hänger givetvis på.

Blockad – hur går det till?

brynte — Mon, 24 Oct 2011 07:04:15 +0000

Vår kollektivbror Jonas har skrivit en utförlig text med frågor och svar om hur blockaderna går till. Har du själv funderat på att delta så läs denna text först. Kom också ihåg att all form av närvaro är viktig, oavsett hur mycket du själv deltar i själva blockaden så behövs alltid observatörer, folk som dokumenterar, tar foto, pratar med polisen och lugnar ner stämningen.

Här hittar du texten.

Blockad i Märsta imorrn tisdag kl 12:00

brynte — Mon, 17 Oct 2011 18:59:03 +0000

Jean Kabuidibuidi – trebarnspappa, kristen pastor och regim-kritiker från Kongo, sitter sedan förra veckan fängslad i Märsta, och ska på tisdag deporteras till Kongo. Mycket tyder på att Kabuidibuidi riskerar sitt liv om han tvingas återvända. Därför genomförs på tisdag dels en blockad och dels en demonstration utanför Migrationsverkets förvar i Märsta i syfte att försöka stoppa tvångsavvisningen och väcka opinion. Vi samlas klockan 12 vid Märsta pendeltågsstation, och går sedan tillsammans till förvaret. Det går också bra att ansluta efterhand vid förvaret (Maskingatan 4 E i Märsta). Tanken är att i likhet med tidigare deportations-blockader fysiskt ställa oss i vägen för transporten från förvaret för att på så sätt hindra avvisningen. Den som känner sig osäker på deltagande i civil olydnad får gärna komma med ändå och demonstrera, iaktta och visa sin solidaritet med Jean. All närvaro är värdefull.

Stefan Swärd har skrivit mycket om detta, kolla hans blogg. Även Dagen har lyft upp detta på flera ställen, bland annat på ledarplats.

Vi är flera i Albykollektivet som kommer delta. Överväg att finnas med du också. Det är trots allt ett ganska litet offer vi gör i jämförelse med vad Jean riskerar. Vill du veta mer om vad det innebär så hör gärna av dig till oss. Nils nås på nils@amen.se eller 0703186550.

Och sprid detta.

Hur mycket pengar har världens stater lagt på våld i år?

Eke — Thu, 22 Sep 2011 07:20:08 +0000

Global military spending this year

www.milspend.org

Nu finns fromhetsligan på Facebook!

Eke — Mon, 19 Sep 2011 12:31:07 +0000

Början och slutet

marietta — Mon, 20 Jun 2011 19:13:40 +0000

Som avslutning på mitt bloggande tänkte jag berätta om hur min kontakt med Albykollektivet började. En väldig massa text blev det den här gången. Ni som tycker att det är jobbigt att läsa får låta bli helt enkelt.
Jag hade bett Gud innerligt om att få leva nära människor som älskar Jesus. Ber man så får man tydligen Albykollektivet som svar.
Jag hade bestämt föresatt mig att jag skulle flytta till Sthlm och gå bibelskola. Att hitta en bostad där det fanns andra kristna visade sig dock vara svårt. Våren kom utan något napp.
Till slut skrev jag i desperation till administratören på bibelskolan och frågade om han kände till något kollektiv. Jo, han visste ett. “Men jag tror att det bara bor killar där”, skrev han och gav mig Ekes telefonnummer. Jobbigt, för jag gillar inte att ringa till folk. I alla fall inte om det är såna som man inte känner så väl. Jag får alltid känslan av att jag ringer och stör. Fast jag hade alltid föreställt mig att det skulle vara roligt att bo ihop med bröderna. Kollektiv med bara killar lät inte så illa och det här var min enda chans så jag ringde innan jag hann ändra mig. Samtalet pågick i ca 2 minuter och jag fick reda på att kollektivet inte var helt fritt från kvinnor och att det dessutom ingick ett antal barn, men att det kanske fanns plats för mig och hänvisades till bloggen. (Jag visste knappt vad en blogg var för något. Allt det där talet om att jag skulle vara någon “Stjärnbloggare” är bara trams, kan jag erkänna nu vid min avgång. ) Där fastnade jag för Judas och hans existentiella ångest, men i övrigt blev jag mest förvirrad och tänkte uppgivet att det blir säkert inget med detta heller. Jag avvaktade, minns inte riktigt varför, hade väl annat att tänka på också.
Någon dag senare kom plötsligt en person fram till mig (låter honom vara anonym) som inte brukade språka med mig annars. Han pekade på mig, stirrade mig stint i ögonen och sa: “Nils Bryntesson”. Det var ett namn jag aldrig hört förut så jag tittade frågande tillbaka. “Nils Bryntesson letar efter dig. Han sa att det var någon härifrån som sökte bostad i Sthlm, och då tänkte jag att det är säkert Marietta. De hade nämligen tappat bort ditt namn. Jag tror han jobbar på bibelskolan. Kontakta dem igen!”
Jag hade haft en ganska regelbunden kontakt med administratören på bibelskolan i samband med att jag beklagat mig över att jag inte hittat något boende, så det verkade konstigt att de plötsligt skulle ha tappat bort mig.
Men jag skrev för säkerhets skull: “Det är någon som heter Nils Bryntesson som påstår att ni har tappat bort mitt namn. Jag vet inte vem han är – vet du? Här är jag, ifall ni skulle ha tappat bort mig.”
Svar tillbaka: “Jag har ingen aning om vem Nils Bryntesson är, och du har inte alls blivit borttappad. Tvärtom är ett välkomstbrev på väg att skickas hem till dig!”
Det var en gåta vem denne Nils Bryntesson var. Via sökningar på nätet förstod jag till slut att han var Internetpastor (lät skumt förvisso) och hade kopplingar till Albykollektivet och att det var där jag hade blivit borttappad. Så jag kontaktade dem igen och hälsade på senare under sommaren. Med trötthet och huvudvärk borde jag ha gjort ett ganska dåligt intryck. “Det är ett mirakel om de tar emot mig”, tänkte jag efteråt. Och det gjorde de minsann.
På den vägen är det. Och jag fick förresten min “ungkarlsvecka”, som jag hade önskat, direkt när jag flyttade till kollektivet. Jag fick känna på hur det var att bo bara med killar. Det var inte så roligt som jag hade trott. Man ska passa sig för vad man önskar sig.
Året i kollektivet har gått snabbt. Nu är jag tillbaka i mina hemtrakter, men har inte landat mentalt än. Ska försöka försona mig med att jag tydligen är vuxen, och luska ut vad jag och Gud vill med mitt liv egentligen. Det är flera människor som har frågat mig om jag ska bli präst. Ibland kommer det nästan som ett påstående snarare än som en fråga. För alla er som undrar kan jag säga att jag tror att det finns ett tydligt “nej” som svar på den frågan. Men man kan inte vara helt säker förstås. Större delen av tiden känner jag mig mest som en liten fjant och undrar om jag kan uträtta något alls. Missmodets vindar drar förbi. Hello darkness, my old friend. Jaja, det går väl över. Vi är trots allt inte kallade att leva i förtvivlan utan i glädje.
Tack och kram för den här tiden, kollektivet. Frid osv, som den där Nils brukar säga.

Vårrensning i kollektivet

liv — Tue, 03 May 2011 07:56:53 +0000

Nu i helgen hade vi den underbara förmånen att få hit Lisa Klang som visade oss hur vi skulle så och omskola våra plantor. Hon visade även var vi kunde sätta potatis (till judas stora förtjusning) och lärde oss hur man gör en kolmila. Vi passade även på att rensa upp i trädgården. Nils plockade två sopkassar skräp (i och för sig utanför vår trädgård) medan två andra i kollektivet gick loss med någon slags avbitare på häcken. Den jämnades med marken i ett huj och lika snabbt försvann brudslöjan och spaljén den växte på. (Undertecknad grep dock in i lagom tid för att räddavinbärsbusken.) Klätterväxten väntar nu på att få hamna på Fittjas miljöstation, och vi har fått fram ett tidigare dolt fönster som behöver målas om.

Gnälligt värre

marietta — Tue, 29 Mar 2011 18:24:37 +0000

Att söka jobb ger mig dåligt självförtroende. Jag lyckas liksom inte vara så där lyckad som man tydligen förväntas vara. “Vi söker dig som är positiv och utåtriktad”, står det i alla jobbannonser. Men om man inte är det då – vad ska man göra då? Om man råkar vara mer ledset lagd? Jag skulle i och för sig kunna hänvisa till att jag är kristen och att det i Bibeln står att glädje är en av den Helige Andes frukter, och att jag därmed har åtminstone en potential till glädje.

Varför är det bara en viss personlighetstyp som får jobb? Ska man straffas för att man inte är glad? Vem är det som har bestämt vilka som får vara med och inte? Ska det vara på det här viset? Jag bara undrar. Sura och besvärliga människor är konstigt nog inte lika eftertraktade. Okej, så hemsk är jag inte. Jag kan väl visst vara glad, trevlig och rolig jag också. När jag känner för det. Men jag är inte något djur som gör cirkuskonster på kommando.

Butikserfarenhet – nej.

Serviceinriktad -nej.

Tränar regelbundet – nej (även om Eke försöker övertala mig).

Körkort – nej.

Universitetsstudier – nej.

Arbetslivserfarenhet… Hm, ska jag skriva att jag har bott på typ ett kloster i två år? Arbetsgivarna kommer att tro att jag är knäpp! Är det ens lönt att skicka in någon ansökan? Jag ser framför mig hur de skrynklar ihop pappret. “Ursäkta, lilla fröken, men du lever inte upp till våra förväntningar.” Suck. Vart ska man ta vägen i denna värld?