Storslaget var det också. Dessvärre har jag numera bara 15 minuter kvar innan det behöver vara uträttat, så jag den bistra verkligheten är nog att jag skjuter upp även detta. Nåja, det kommer!

Istället bjuder jag på en fin predikan. Eller ja. Det är inte i en kyrka. Och det är öht inte religiöst. Men det är oerhört tänkvärt! Visst är det väl det här vi som kyrka borde vara bäst på? Vi borde va outstanding på det här området. Det är väl därför vi har växt så enormt genom historien? Är det därför vi inte växer längre i Sverige?

Apropå tävlingar så har jag och Eke just nu 1-1 i att öppna dörren till toa, när den andre glömt att låsa dörren..

Igår kväll blev jag vänligt men bestämt ombedd av Eke att inte låta honom sova längre än till nio. ”Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp då själv, jag kommer vilja snooza bara fem min till, osv. men låt mig inte. Visa ingen nåd!” Typ så sa han. Det här kan bli roligt, tänkte jag.

Tio i nio meddelade jag honom att han hade tio minuter att snooza på innan han skulle upp varpå han svarade och tackade. Prick kl nio kom jag och Ellie in för att hjälpa honom att komma upp. Efter att han vägrat och istället ömsom våldsamt, ömsom ömt vädjat om att få snooza i bara fem minuter till i ca en kvart rusade han ut ur rummet med sitt täcke och låste in sig på toaletten. Toaletten!
Kvar var bara en tom säng. Fortfarande efter en halvtimme, när det var dags för mig och Ellie att ta en förmiddagslur, hade han inte visat sig. Somnade han på toaletten, eller la han sig månne i badkaret?

När vi sen kom upp vid kvart i elva såg det ut såhär.
Jag måste erkänna att jag inte gjorde några vidare ansträngningar att ta mig in på toaletten. Ändå vill jag gärna höra er åsikt i frågan. Gjorde jag tillräckligt, eller skulle jag bankat på toadörren tills han kom ut, hindrat honom redan i sin utfart från sängen, eller nåt annat? Jag vill ju bara min brors bästa

Familjen Bryntesson har återigen flytt fältet. Vi är hos goda vänner i Norrköping och spenderar kvällen med att ta hand om barn som inte vill sova (dock ej våra barn för en gångs skull). Nu avslutar vi det gamla kyrkoåret med påste och underbar chokladkaka. Imorgon ska vi klä oss fina och fira början på det nya året, dock är det ytterst oklart hur många verser vi får sjunga av ”Gå Sion” (stående?) i EFK-församlingen här i staden.

Nästa lördag den 5/12 är det 1-års kalas i kollektivet. Just du är varmt välkommen! Slå gärna en signal innan/kommentera här/maila eller något liknande så vi vet om dig!

Annat som inte har med annat att göra. Vi har varje vecka ett kollektivmöte där vi ber för varandra och går igenom veckans praktiska saker, visionerar osv. I veckan som var så efterfrågade flera av oss att vi ville bli mer utmanade av gemenskapen. I veckan som kommer ska vi däremot inte ha något kollektivmöte pga diverse krockar så då kom en utmaning som på posten, istället för detta möte, nämligen att vi var och en ska formulera vår egen vision med att bo och leva i kristet kollektiv. Detta ska vi sen dela med varandra, möjligen något friserat dock. Förhoppningsvis kan detta även få följder här på bloggen. För er som varit med från början så minns ni denna post så har även vi stora förhoppningar:

Adventskonspiratoriska hälsningar
Notarie och Slasktant med sovande förebilder på övervåningen.