Korsfäst
Vi närmar oss dagarna då vi särskilt minns vår Herres lidande för vår skull. Då kan det passa med ett utdrag ur boken ”Korsets väg” av Paul Claudel, ursprungligen utgiven i Frankrike 1911. Så här lyder det på korsvandringens första station där Jesus döms till döden:
Det är över nu. Vi har ställt Gud inför rätta och dömt honom,
Vi har dömt honom till döden. Måste bli av med denne,
måste bli av med Jesus Kristus. Han stör oss.
Vi har ingen annan kung än kejsaren, ingen.
Vi har ingen annan lag än blodet och guldet.
Korsfäst honom om ni så vill, bara vi äntligen,
äntligen blir av med honom. Bort med honom. Tolle, tolle.
Vi har inget val, han får offras. Vi tar Barabbas i stället.
Pilatus tar plats på det ställe som kallas Gabbata.
”Säger du ingenting?” frågar han. Och Jesus tiger.
”Jag finner inget ont hos den mannen”, säger Pilatus, ”men…
Må han dö när ni nu vill det. Ni får honom. Ecce homo.”
Här står han med krona på huvudet och utstyrd i purpur.
En sista gång – dessa ögon fulla av tårar och blod!
Vad angår det oss? Vi orkar inte se honom längre.
En skandal för judarna är han. Och för oss en orimlighet.
Förresten har domen fallit och kan inte överklagas.
Tydlig och klar, på hebreiska, på grekiska, på latin.
Och där är den skränande hopen, och domaren tvår sina händer.