Archive for april, 2011

Mysterium i kollektivet

Som ni vet händer det ibland mystiska saker här i kollektivet. Det senaste var igår kväll efter att Marietta kommit tillbaka till kollektivet efter påskledigheten. Precis när Marietta skulle gå och lägga sig flyttade hon lite grand på tvättkorgen och upptäckte att det där bredvid (tidigare skymd av tvättkorgen) låg en möglig svamp/potatis/Gud-vet-vad på golvet. Vad i hela friden är det för något och hur har den hamnat där? David är oskyldigt ovetandes och Kattungen är för godhjärtad för att ställa till med sådana spratt. Således är övriga kollektivmedlemmar misstänkta.

Dörren till Mariettas rum har varit stängd, men dock inte reglad, under hennes bortavaro. Att ett barn kan ha förirrat sig in och lagt dit den är ju en teori, men verkar ändå inte speciellt sannolik. Föremålet har än så länge inte kunnat identifieras och förvaras i en plastpåse i väntan på vidare utredning. Det enda som är säkert är att golvet kommer att skrubbas. Det blir en kollektivmötespunkt av detta – och ett blogg-inlägg. Ber om ursäkt för de dåliga bilderna.

Korsfäst

Vi närmar oss dagarna då vi särskilt minns vår Herres lidande för vår skull. Då kan det passa med ett utdrag ur boken ”Korsets väg” av Paul Claudel, ursprungligen utgiven i Frankrike 1911. Så här lyder det på korsvandringens första station där Jesus döms till döden:

Det är över nu. Vi har ställt Gud inför rätta och dömt honom,
Vi har dömt honom till döden. Måste bli av med denne,
måste bli av med Jesus Kristus. Han stör oss.
Vi har ingen annan kung än kejsaren, ingen.
Vi har ingen annan lag än blodet och guldet.
Korsfäst honom om ni så vill, bara vi äntligen,
äntligen blir av med honom. Bort med honom. Tolle, tolle.
Vi har inget val, han får offras. Vi tar Barabbas i stället.

Pilatus tar plats på det ställe som kallas Gabbata.
”Säger du ingenting?” frågar han. Och Jesus tiger.
”Jag finner inget ont hos den mannen”, säger Pilatus, ”men…
Må han dö när ni nu vill det. Ni får honom. Ecce homo.

Här står han med krona på huvudet och utstyrd i purpur.
En sista gång – dessa ögon fulla av tårar och blod!
Vad angår det oss? Vi orkar inte se honom längre.
En skandal för judarna är han. Och för oss en orimlighet.
Förresten har domen fallit och kan inte överklagas.
Tydlig och klar, på hebreiska, på grekiska, på latin.
Och där är den skränande hopen, och domaren tvår sina händer.

En del säger att Gud är död…

Medan det i mitt huvud snurrar av vad som är teologiska, kosmologiska och ontologiska Gudsargument, blev jag överraskad när jag bakom en av informationsskyltarna i Slussen hittade detta klistermärke uppsatt. Där har vi det som ett rakt konstaterande bara. Men det ger upphov till en rad frågor. Vem är mannen på bilden? På vad sätt har han anknytning till texten (förutom att han är skapad till Guds avbild, och vittnar om sin Skapare genom sin blotta existens)? Hur ska hans ansiktsuttryck tolkas? Någon som vet?