Av någon anledning tycker alla häftiga människor i kollektivkretsar (jag är inte där än…) att det är töntigt med majoritetsdemokrati och att riktiga kollektiv pysslar med konsensus.
Jag har inte riktigt förstått vad det innebär ännu men den här filmen skänker i alla fall lite ljus på saken….
Hej vänner!
Här kommer den första delen i vår nya bloggserie om livet i kollektivet.
Vi har redan tidigare länkat filmerna från vår blogg men nu vill vi slå ett extra slag för dem!
Det är våra vänner i Oikos och Dalakollektivet som har gjort filmerna inför sammankomst 2010.
Här kommer den första filmen om livet i kollektivet med tema gemenskap!
Hoppas ni gillar dem!
(Nedanstående har snurrat runt på diverse maillistor och bloggar. Vi i Albykollektivet kommer delta och vill sprida det vidare till fler. Häng på!)
Sveriges asylpolitik är inhuman! Speciellt om man ser det i ljuset av vad Jesus och hans tidiga efterföljare predikade och levde.
Kort resumé: Vi är nog många som på olika sätt insett att regeringen, oavsett politisk färg, ständigt verkar bedriva en politik som gör många asylsökande flyktingar till brottslingar. Och de får ju även fett med hjälp av resten av Europa genom Frontex osv. I Sverige tvingas människor på flykt att leva gömda utan rätt till läkarvård (utöver viss akutvård), bostad eller mat! Samma människor kommer antingen från krigshärjade länder, riskerar förföljelse eller kanske bara kommer tvingas leva ett helt odrägligt liv. Staten, med Migrationsverket och polisen i spetsen, bedriver i många fall en hetsjakt på människor, vilket tvingar dem att gå underjord och alltså mer och mer ut i marginalen. Familjer tvingas leva under ofantlig press, som i många fall också starkt påverkat deras barn och drivit dem till bl.a. apati.
Mitt i allt detta lever många i bubblan att Sverige har en fantastisk och human flykting- och asylpolitik! Medan vi egentligen lever i ett land som hjälper till att dela upp människor i legala och illegala! Önskvärda och icke önskvärda! Människan börjar tappa värde och existerar bara om de har en pappersbit som ger dom rätt att vara här!
Som efterföljare av Jesus finns det många saker vi kan göra! Bidra med matkassar, ge tak över huvudet (aka “gömma”), bidra med pengar till SL-kort, hjälpa till vid möte med myndigheter m.m. Många av oss gör det säkert. Därför tänker jag kort och koncist bjuda in er, ärade medlemmar av den världsvida kyrkan, att fira mässa utanför Migrationsverket i Solna 11 juni 2010 kl. 07:30. Vi är några få, från det lösa nätverket Kristen Underjord och Bagiskommuniteten i Stockholm som, peppade av såväl Gud och dennes ord som andra syskon (gruppen “De Fria Baptisterna i Örebro och Christian Peacemaker Team, Malmö) runtom i landet som den senaste tiden gjort olika sorters aktioner “mot”/utanför/innanför Migrationsverket. Bönesamlingen/mässan får dubbla betydelser då det blir en konkret “bönemanifestation/aktion” mot inhuman flykting&asylpolitik och kärlekslösa handlingar, men vi visar också vad vi tycker och uttrycker vår vilja att fortsätta vandringen mot det nya riket. Bönen är ett viktigt verktyg i allt engagemang för rättvisa, men det viktigt att det inte slutar vid antingen bara bön eller bara engagemang. Jag tror och hoppas att detta är en början eller en fortsättning i kampen för mycket humanare behandling av flyktingar. Tanken är också att denna “mässan” kommer att firas upprepade gånger med jämna mellanrum i den kommande framtiden.
Rent konkret bjuder vi in dig såväl som Migrationsverkets personal att i gemenskap dela bröd och vin, bekänna våra synder (alla är vi delaktiga i “systemets” kärlekslöshet gentemot flyktingar) och be för den institution som kommit att symbolisera men också generera oerhörd kärlekslöshet. Vi ber om befrielse för de fångna och rättvisa för de rättfärdiga, såväl flyktingar som anställda på migrationsverket. Vi ber att denna institution ska smidas om till att bli en hjälp för människor på flykt undan krig, fattigdom och förföljelse istället för en orättfärdig “polis” som ständigt flåsar flyktingar i nacken med tvångsavvisningar i högsta hugg! Vi ber också om att Guds rike ska komma, ett rike där ingen människa är illegal!
Praktiskt: Vi följer tillsammans en tidigare utvald tidebön (från boken “Alternativa Tideböner”) med fokus på rättvisa. Inom ramen av tidebönen (förskriven bön/ordning som innefattar bl.a. läsning tillsammans av pslamer och nytestamentliga texter) finns även plats för fri bön, sång och vi kommer även i all enkelhet fira Herrens måltid. Som det ser ut i dagsläget kommer ingen präst att närvara för uttdelandet av nattvarden, bara så att ni vet. Känner ni någon som vill komma med är det självklart välkommet. Något form av manifest/flygblad (med liknande innehåll som detta brev) kommer att tas fram och finnas på plats där viss förklaring och även “krav” står med. Detaljer kring mer praktiska saker kommer i senare brev till er som vill haka på. Då får ni även dokument med tidebönen, som också kommer finnas utskriven på plats.
Jaha, tack för att du läste och hoppas du hakar på! Säg till så fort som möjligt isånafall via mail ( avbild (snabelA) gmail.com ). Ni kan såklart maila om ni har frågor.
Med önskan om fred och kärlek under Jesu banér!
Näpp, jag har inte sprungit göteborgsvarvet som Eke gjort den här helgen. Det hade förmodligen berättigat mitt gnällande mer om jag hade gjort det. Men det gör verkligen ont, överallt. Jag är blåslagen och har ont i axlar, ben, armar, huvud, knän, lår, ben, rumpa… You name it!
Boda borg är inte så piece of cake som man skulle kunna förvänta sig. Men nu känns det att man lever i alla fall. Och jag har haft bisarrt kul! Så enkelt är det. Tack ni som var med idag och tack till er som kommer lyssna på mitt gnäll om “klaustrofobibanan” och träningsverken under de nästkommande dagarna.
Jag luktar massa svett också. Det ska jag minsann göra någonting åt. Nu. Så enkelt är det.
Ja, alltså…
Det pågår (som alltid) ett litet krig i kollektivet…
Vi har fått lite brist på upphängningsanordningar i köket och jag är av åsikten att våra grytlappar bör få behålla sin plats och inte behöva maka på sig för knivarna.
Att någon annan i kollektivet är av motsatt åsikt blev jag varse när jag vaknade upp till följande hotbild…
Knivhot
Veckans låt i kollektivet är (något överraskande) följande:
Lyssna (och njut?)
Så blev man en del av denna blogg.
Idag blev det påhälsning i kollektivet. Dagens middag bestod av falafel (som nog mer liknade Linneas bönbiffar), pitabröd som inte ville jäsa = man kunde inte lägga något i dem och mängder med sås som inte gick åt… Men gott blev det ändå!
Eke tyckte även att jag borde passa på att gästblogga när jag var här, okej, tänkte jag som aldrig tidigare i mitt liv skrivit ett blogginlägg. Vad skriver man om då då? Jadu… Man låter fingrarna skriva det dom vill och ser om de har några kul idéer. Annars blir det bara ett sånt där inlägg utan något egentligt budskap. Typ som scenen ur Monty Python i Hollywood som jag och Eke nyss pratade om. Scenen där en av de håller en monolog i flera minuter utan att egentligen säga något alls. Helt underbart och sjukt imponerande!
Nu kom Eke tillbaka från att ha träffat ninjor på toaletten så nu blir det tillbaka till att vara social. Men som sagt var, var stolt Eke! Det var du som tog min blogg-oskuld!
//Linnea
Mjölbagge
ILLA, ILLA!
HUR ILLA?
SKITILLA
USCH, USCH, USCH!
Ja, nu har vi långhelg och kollektivet är utspridda över landet. Jag och barnen har landat hos mina föräldrar där även min bror och två kompisar för tillfället huserar, så vi har en rätt go kollektivkänsla här också!
Nils och Linnea har åkt till Örebro på Kyrkokonferensen
http://www.missionskyrkan.se/Hemsidor-Olika/Gemensam-Framtid/utmanad/
För Linnea var det obligatoriskt inför höstens palestina resa. Nils jobbar. Skickar ut direktsändning tror jag, och skulle visst hålla något seminarium.
Jakob håller på traditionerna och har åkt till Lincon, spelkonventet alltså. På söndag blir det re-union i Alby!
Ni som läser här har iofs rätt bra koll redan på vad kollektivliv innebär, men vill ni ha en fördjupning i vad detta liv innebär så rekommenderar jag att ni går in på den senaste posten hos kommuniteter.se där det finns en dokumentär skildring av livet i ett kristet kollektiv i Göteborg.