På tefronten
Vi tycker om te. Fast Jakob har visat upp sina sanna smaklökar nu.
Vi hade fått ett nytt, fint, kinesiskt, och vad det verkade som, te, från mina kära svärföräldrar. I stor förväntan öppnade vi påsen för att brygga första kannan. Döm till vår förvåning när det låg träbitar i påsen. I olika storlekar, former, och färger, men definitivt träbitar allihop. Nåja, några enstaka löv också, som såg ut ungefär som björklöv. Vi luktade. Det luktade sågspån. Du vet, som i en träslöjdssal ungefär. Men, tänkte vi, det står ju te på. Det var ju dyrt. Vi får brygga en kanna.
Så vi bryggde en kanna. Teet smakade… just det, sågspån. Totalt odrickbart. Ja, för alla utom Jakob då, som drack upp hela kannan (1,9 l) själv.