Albykollektivet.

…. vi drack te ikväll.

Det smakade som det brukar…

Igår kväll blev jag vänligt men bestämt ombedd av Eke att inte låta honom sova längre än till nio. “Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp då själv, jag kommer vilja snooza bara fem min till, osv. men låt mig inte. Visa ingen nåd!” Typ så sa han. Det här kan bli roligt, tänkte jag.

Tio i nio meddelade jag honom att han hade tio minuter att snooza på innan han skulle upp varpå han svarade och tackade. Prick kl nio kom jag och Ellie in för att hjälpa honom att komma upp. Efter att han vägrat och istället ömsom våldsamt, ömsom ömt vädjat om att få snooza i bara fem minuter till i ca en kvart rusade han ut ur rummet med sitt täcke och låste in sig på toaletten. Toaletten!
Kvar var bara en tom säng. Fortfarande efter en halvtimme, när det var dags för mig och Ellie att ta en förmiddagslur, hade han inte visat sig. Somnade han på toaletten, eller la han sig månne i badkaret?

När vi sen kom upp vid kvart i elva såg det ut såhär.
Jag måste erkänna att jag inte gjorde några vidare ansträngningar att ta mig in på toaletten. Ändå vill jag gärna höra er åsikt i frågan. Gjorde jag tillräckligt, eller skulle jag bankat på toadörren tills han kom ut, hindrat honom redan i sin utfart från sängen, eller nåt annat? Jag vill ju bara min brors bästa

Under fastan kommer vi i kollektivet att fasta till Bön och bibelsamtal i kollektivet en gång i veckan. Upplägget kommer att variera lite från gång till gång, med fokus ibland på barn och ibland på vuxna. Till dessa är ni alla hjärtligt välkomna!  Datumen vi ska träffas är:  24/2,  3/3, 10/3, 15/3, 24/3 samt 31/3. (Alltså onsdagar, undantaget den 15:e som är en måndag.) Nästa gång är det Edvin och Liv som ansvarar för upplägget. Maten serveras kl 18 och sedan hoppas vi samlingen kommer igång rätt snabbt, med tanke på att både Edvin och Ellie helst bör sova runt halv åtta.

Den snabbtänkte har redan nu insett att av ovanstående datum infaller inget denna veckan, och det kommer sig av att första tillfället redan har varit, just ikväll som av en händelse. Tillsammans med två vänner har vi läst, samtalat och bett utifrån Jakobsbrevet första kapitel. Samtalet kom att kretsa mycket krin vers 27: “Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.”

Själv fastnade jag just för orden “söka upp”. Vad innebär det för mig? Vad innebär det för dig?

Med tanke på mina hitintills (o)gjorda prestationer på kollektivets blogg har jag fått förtroendet att skriva denna post.

Som läsare av bloggen har förstått har Joel alltså flyttat ut nu i månadsskiftet. Därmed har vi en plats ledig i kollektivet.

Finnes: Ett kollektiv i natursköna Alby söder om Stockholm. Inga perfekta människor men en önskan att följa Jesus.

Sökes: Du som vill leva ett liv i en kristen gemenskap.

Kanske är det DU som ska flytta hit? Om inte, får du gärna sprida det glada budskapet att en plats för hugade spekulanter finns till förfogande i din bekantskapskrets.

Jaha, här kommer den sista posten jag lovade häromveckan. Har nu flyttat in på studenthemmet Tempus i Bromma och trivs bra. Ikväll blir det nog att softa i lägenheten, och imorgon bär det av till Rättvik och retreat med Missionskyrkans pastorskandidater. Jag har aldrig varit på tyst retreat så det ska bli spännade. Har varit sugen tidigare men aldrig haft vare sig tid eller pengar, men nu när det ordnas så fint för en är det bara att tacka och ta emot! Tycker bara det ska bli skönt att bli avskuren från omvärlden några dagar med mobilen avstängd och absolut inget internet.

Annars kommer februari bli en ganska lugn månad utan vare sig tentor eller stora projekt. Värre blir det i mars, där det händer något i princip varje helg, förhoppningsvis toppat med en utlandsresa över påsk.

Nu tackar jag för mig på den här bloggen, ses någon annan stans!

/Joel

(Navid foljer aven med i asien)

Vi befinner oss i Pai. En liten stad i norra Tailand som det ligger en harlig hippiekansla over. Alla har blommiga klanningar, harembyxor, dreads, fargglada axelvaskor och allt annat som passar in i hippiekittet. Det maste vara en semestersyndrom for jag kan inte tanka mig att alla strosar omkring pa hemmaplan i sanna har klader (-:
Hursomhelst, Pai ar underbart, men vi har varit har i en vecka nu och det borjar klia under huden for oss backpackers. Vi maset rora pa oss. Om ett par timmar beger vi oss till Laos via minibuss och bat och haller tummarna for att alla funkar smidigt med visum och resan.
Igar kom vi “hem” (tillbaka till Pai) fran att ha trekkat i djungeln i ett par dagar med nagra britter och en leende tailandsk guide. Det resulterade i sjuk traningsvark i alla muskler i hela kroppen. Vi gick 6 timmar per dag i bergig terrang. Men vackert var det. Vi overnattade hos en familj fran en by. Det gick inte att kommunicera alls med dem men de var otroligt gastvanliga. A de kunde sitt te vill jag lova. Viltvaxande gront te (oolong tror jag bestamt), jag var i himlen!

Nanu maste vi forsoka ordna aksjuketabletter infor minibussresan om nagra timmar (vagarna har ar tokiga).

Kram!

…. eller inte.

Vi är alla hemkomna från sammankomst i Göteborg.
Många intryck så klart och var det landar vet jag inte ännu…

Förhoppningsvis kommer vi att ta oss i kragen och publicera ett längre inlägg om sammankomst om några dagar när vi har hunnit sitta ner och snacka i kollektivet.

Tills dess kan jag bara säga att det som sagt var gott om män i helskägg!

Kram från kollektivet där det stor en jättekastrull med linssoppa (grön för en gångs skull) på spisen!

Jag är i Göteborg!
Uppladdningen inför helgens kollektivsammankomst har dragit igång och jag myser med en massa Navidlåtar om baksidans pärla!

Borde verkligen plugga och skaffa mig ett sommarjobb (har vi några läsare som vill ge mig ett jobb i sommar så hör av er genast) och fundera på meningen med livet…

Menmen, annars är jag rätt nöjd.
Vad gör våra läsare en dag som denna?