Tanter å tåg
Det är en hel vetenskap det där att åka tåg/tunnelbana. De två allra viktigaste delarna är att:
1. man sätter sig på rätt plats (gärna nära ett fönster så att man har något att luta huvudet emot när man somnar + så att man åker framlänges)
2. man måste tänka på är vilka man sätter sig bredvid. Till exempel så vill man helst inte sitta bredvid tonårsgäng, de tenderar att prata så mycket att man varken kan sova eller läsa. Tanter däremot, de är dem man vill sitta bredvid.
För ett par dagar sedan så hittade jag en supertant att sitta brevid. Inte nog med att hon var en typisk tant, hon hade också en stickning i handen (!). Som vanligt somnade jag nästan direkt efter jag hade satt mig ner på sätet. I vanliga fall brukar jag vakna panikartat i fittja och inse att det är lugnt, jag har inte missat min station. Men den här gången var det annorlunda. I Skärholmen känner jag en varm hand på min och hör en tantröst säga “Lilla vännen, jag vill inte att du ska missa din station för att du somnat”. En sån omtanke, en sån fin tant! Det gjorde ingenting att hon egentligen bestal mig på sovtiden mellan Skärholmen och Alby. Hon gjorde min dag…!