koll-EKE-tiv
De andra får säga vad de vill men just nu är detta ett kolleketiv!
Joel är försvunnen, familjen är i Värmland och Linnea är ute och ränner (läs: på omsorgsgrupp). Kvar är endast jag att bära upp vår stolta fana!
Vad har Eke på hjärtat då?
Jag lever fortfarande i efterdyningarna av dagarna på Frizon. Jag blev verkligen djupt tagen av äktheten på lovsången i magasinet (läs: de coola gudstjänsterna) och Magnus Malms predikan om uppbrott från självcentrering håller fortfarande på att landa i min hjärna.
Det är så klart att Frizon även hade sin del av grymma konserter, läskigt söta tjejer, riktigt bra artister, intressanta seminarier, skönt folk och ännu fler grymma konserter men jag hoppas ändå att om det är något som kommer att sätta avtryck i kollektivet så är det att lilla jag förhoppningsvis har fått lära känna Gud lite bättre….
Det var dessutom väldigt skönt att inse att vi inte är ensamma som kollektiv, att det känns som att det är något som är på gång. Att Gud helt enkelt kallar fler och fler människor till att bryta upp från samhällets ensamhetsnormer och leva i gemenskap.
Jag mötte en hel del folk på festivalen som bodde i kollektiv eller var på gång. Gött det alltså!!! Ett stort eloge till EFK-ung som gav ämnet en hel del utrymme på festivalen!
Jag har så klart många fler tankar men för många och långa inlägg skrämmer bort er läsare så vill ni ha mer får ni komma tillbaka senare.
Kolleketiva kramar från Alby