Ska de då äntligen dö?
När vi flyttade in blev vi varse en onödigt otrevlig nyhet. Vi var inte ensamma i lägenheten. Vi hade blivit utnyttjade på vår uttalat önskade gästfrihet redan innan vi flyttat in.
Idag sker den stora vräkningen. De ska ut, och så enkelt är det.
Detta har dessutom inneburit att vi inte kunnat packa upp nästan några köksgrejer. Vi har heller inte kunnat packa in våra kläder i den stora ikea-garderoben som vi köpte av den förra hyresgästen (till ett skick av ”oväntat risig kvalitet, men ändå fräsch yta”) eftersom allt nu måste flyttas 40-50 cm från alla väggar och denna garderob garanterat kommer braka om den både har kläder i sig och ska flyttas samtidigt. Att det alls gick att flytta den utan från det rum den stod i till vårt rum utan att krascha berodde endast på att vi hade en ingenjör som hjälpte oss med den insatsen. Stort tack Krister!
En vecka efter inflytt och det ser nästan mer rörigt ut än inflyttningsdagen.
Nåväl.. nu börjar det röra på sig iaf. Diskmaskinen funkar!, vi har snart samlat ihop alla delar till tvättmaskinen, bredbandet som skulle funka automatiskt är felanmält, överklagan till Botkyrkabyggen om trasigt parkettgolv är inlämnat, samt två fulla dataskrivna A4-sidor med komplettering till besiktningsprotokollet.
På söndag anländer Linnea till Sjunde våningen efter en vecka på Gotland och Eke återvänder från frizon. På måndag kommer bovärden tillbaka från semester, vilket hon lär bli varse. På måndag (eller strax därefter) kommer också Fredrik för att bygga vår loftdubbelsäng, till en kostnad av.. mat. Heja! Goda vänner ftw, speciellt Fredrik (-; När loftsängen, som inte ska bli högre än ca 120 cm är byggd kan vi också göra iordning Edvins lekutrymme under loftsängen. En vecka senare ska nollningsgubben från Botkyrkabyggen komma till oss för att fixa alla grejer som inte funkar (förhoppningsvis det mesta av det vi klottrade ner på kompletteringen till besiktningsprotokollet). Sen ytterligare en vecka senare kommer kollektivet bli fulltaligt, när Joel, vår käre maestro, anländer. Vi längtar efter denna dag, Joel (-:
Måhända mycket gnäll, men det är rätt skönt att skriva av sig också. Jag trivs otroligt bra i vårt område (en granne sa igår att detta förmodligen är den trevligaste gården i hela Botkyrka, och jag kan mycket väl tänka mig att det stämmer), jag är (ännu) inte alls oroad över att vi kommer ha så lite utrymme på många personer, Edvin har besökt sitt blivande dagis och uttryckt stora förhoppningar om detta både innan och efter besöket. Som jag sa igår så talar mycket för att vi har hittat hem, om nu bara ohyresgästerna försvinner.