Vi – en familj bland andra..
Jag menar inte det att vi i kollektivet är en familj – det har vi inte riktigt hunnit bli än eftersom alla inte ens flyttat in (två av sju saknas) – utan att vi är en familj som startar upp ett kollektiv tillsammans med några studenter.
Detta går (uppenbarligen) emot den sociala normen i samhället så, med Shane Claibornes ord, nånting gör vi förmodligen rätt ändå, men jag har ibland känt mig lite elak när jag berättat om våra kollektivplaner för folk jag stött på. Folk är så totalt oförberedda på att man kan flytta in i ett kollektiv med familj så de vet inte hur de ska reagera, vilket oftast leder till att samtalet ganska snart dör ut. Nåja..
För oss är detta ett projekt som vi hoppas på och tror på. Hur lätt är det inte att fastna i sitt eget instängda och ofta kaosartade hem och därifrån beundrande betrakta ”alla andras” perfekta ytor? Jag vet inte om kollektiv är ett ideal, men åtminstone bryter det mot normen, åtminstone hjälper det oss att bryta våra invanda tankemönster så att vi från ett lite mer fritt perspektiv kan se på vår omgivning.
Vi har massor av visioner, tankar och idéer med kollektivet (av vilka jag hoppas att vi verkligen inte försöker uppfylla alla, eller åtminstone börjar och fortsätter med det lilla) men för egen del hoppas jag att detta sätt att leva kan hjälpa mig att följa Jesu uppmaning att ge ett glädjebud till de fattiga och att befria mig själv och andra från åtminstone några bojor..
Öppen familj
Jag hittade Lennarth Nilssons serier om Helge From från 1977 hos mina föräldrar. Vissa av stripparna är fortfarande slående..