Archive for August, 2009
Vem vet, kanske innebär det också fler poster och fler postare?
-nils
(Internetkampen som alltså pågått i ca tre veckor, med dagliga samtal och felanmälningar utan att ens få ett giltigt IP-nummer, kulminerade i konstant telefonsupport från 0900-1300 idag. Det hjälpte, pris ske Gud.)
Hej vänner!
Vi vet att ni läser den här bloggen, enligt vår statistik så har vi vissa dagar uppemot 40 unika besökare och fler blir ni ju när ni och vi berättar om bloggen för alla vi känner 
Men jag skriver inte det här för att berätta hur populära vi är utan för att uppmuntra er läsare att kommentera våra inlägg.
Låt oss märka att ni läser om, bryr er om och ber för oss!
Vi lovar att försöka svara på alla kommentarer och på så sätt hålla bloggen levande.
Har du något du vill läsa om på bloggen? skriv det i en kommentar.
Kort sagt, orka lägga 3 minuter på ditt liv på att kommentera oss. Vi blir så glada att höra från just dig!
/Judas
Detta inlägg ska mer ses som en inledning till serien “varför kollektiv” än ett inlägg om varför vi valt att bo i kollektiv.
Målsättningen är att vi alla i kollektivet, möjligen Ellie undantagen (beroende på hur länge serien kommer leva), kommer bidra i denna serie med olika tankar, idéer och kanske även ifrågasättanden (frågan går att ställa på minst två olika sätt).
Reglerna är som följer:
Målsättningen med denna serie är dels att dela med oss av våra tankar om kollektiv för att inspirera och engagera, men lika mycket för vår egen skull, att konkret sätta ord på våra kollektiva och enskilda tankar om kollektiv.
Allt började när jag fick en bok i avskedspresent från min värdfamilj i Skövde.
Boken innehöll ca 60 recept på olika sorters bröd från hela världen.
Jag tycker ju om att baka men det blir lätt att man bara gör om sina gamla favoriterrecept.
Men så kom jag på att jag kanske kunde använda boken för att variera mig….
Och det är historien om hur Ekes brödprojekt föddes!
Min plan är att börja i från början av boken och baka mig igenom alla recept ett i taget.
Idén är att baka ett recept i veckan och på så sätt konstant kunna bjuda kollektivet på nya brödupplevelser.
Förhoppningsvis kommer jag att kunna baka på söndagskvällarna när Joel, Linnea och Nisse är iväg och spelar innebandy så vi kan avnjuta ett nybakat kvällsfika tillsammans när de kommer hem.
Allt jag bakar ska självklart vara ekologiskt (så långt som möjligt) och jag har även som del av projektet att alltid ge bort hälften av det bakade till andra, framför allt då alla som bor i vår trappuppgång.
Jag hoppas att det hela ska bli väldigt lärorikt (och gott!) för mig men framför allt så hoppas jag att brödet ska bli ett sätt för oss att öppna kontakter med våra grannar.
Så här långt har responsen på mina försök att skänka bort bröd till dem varit minst sagt blandad!
Den här veckan var det “Alpbröd” med linfrö, vetegroddar, aprikoser och honung som stod på programmet.
Nästa vecka blir det “Apelsinbröd från Eritrea”….. Spännande!
Mjöliga kramar från Alby!
_________________________________________________________
Svaren på förra veckans frågor:
1. Jag köpte den ekologiska apelsinhonungen. Liv är lite besviken på mig…..
Men om vi konsumerar honung i den takt hon förutspår har vi snart läge att köpa svenskt igen!
2. Jag tyckte att veckans bröd blev asgott men Nils och Liv verkar svårflirtade….
Vi får se vad de säger när projektet har hållit på i några veckor!
3. Det tar ca 25 minuter att gå mellan kolleketivet och Coop Forum.
Med en cykel och någon slags kärra borde veckohandlingen inte bli allt för svår!
En liten glimt från frågorna man ställs inför när man har bestämt sig för att handla etiskt…
Jag befinner mig på Coop Forum i Fittja för att införskaffa ingredienser till nästa veckas brödbak.
Efter att ha letat runt i halva butiken efter vetegroddar och ekologiskt linfrökross så har jag till slut bara honung kvar att köpa.
Honung är ju inte precis någon vara som jag tror att vi kommer att konsumera så värst mycket av. Så jag tänkte mig att jag helt enkelt skulle ta någon liten förpackning som verkade bra och sen snabbt vara på väg hemåt igen…. Men tji fick jag!
När jag kommer fram till honungshyllan så ser jag genast att det finns ett tiotal olika sorters små burkar med flytande honung.
Mina öga dras genast till den blågröna fairtradeloggan och jag är precis på väg att göra mitt val när jag noterar att bredvid den rättvisemärkta honungen står en exakt likadant burk med enda skillnaden att den här istället är KRAV-märkt.
Klimat eller rättvisa, vad är viktigast?, frågar jag mig själv och muttrar något om att de borde kunna ha en honung som har båda märkningarna. Dessutom kostar de exakt lika mycket så priset är inte till någon hjälp.
Jag är precis på väg att plocka den rättvisemärkta när jag slås av tanken att jag borde kolla ursprungsland….. det är ju ändå onödigt att köpa importerade fairtradevaror om samma sak kan produceras i Sverige…
Dock är både burkarna märkta med “tillverkad utanför EU” så det hjälper mig inte heller.
Mina ögon dras till en annan liten KRAV-märkt burk som dessutom vara någon slags apelsinhonung (spännande!). Och den här gången har jag mer tur, burken är tillverkad i Italien… det är i alla fall lite närmre oss!
Tyvärr är den lite dyrare än de andra och jag börjar fundera på om det inte finns bin i Sverige också?
Efter lite letande så hittar jag mycket riktigt en KRAV-märkt burk med svensk honung.
Tyvärr är den typ dubbelt så stor som de andra och kostar klart mer, dessutom är det inte flytande honung.
Nu har jag alltså 4 olika valmöjligheter.
1. Ekologisk flytande honung från “utanför EU”
2. Rättvisemärkt flytande honung från “utanför EU”
3. Lite dyrare ekologisk flytande apelsinhonung från Italien
4. Mycket större, lite dyrare, ekologisk honung från Sverige
Jag muttrar något om att den fria viljan suger, gör mitt val och går vidare mot kassorna.
Vilken honung tror ni jag köpte?
Kommer brödet att bli gott?
Och hur långt är det egentligen mellan kollektivet och Coop Forum?
Spekulera gärna i kommentarerna så kommer svaren i mitt nästa inlägg
De andra får säga vad de vill men just nu är detta ett kolleketiv!
Joel är försvunnen, familjen är i Värmland och Linnea är ute och ränner (läs: på omsorgsgrupp). Kvar är endast jag att bära upp vår stolta fana!
Vad har Eke på hjärtat då?
Jag lever fortfarande i efterdyningarna av dagarna på Frizon. Jag blev verkligen djupt tagen av äktheten på lovsången i magasinet (läs: de coola gudstjänsterna) och Magnus Malms predikan om uppbrott från självcentrering håller fortfarande på att landa i min hjärna.
Det är så klart att Frizon även hade sin del av grymma konserter, läskigt söta tjejer, riktigt bra artister, intressanta seminarier, skönt folk och ännu fler grymma konserter men jag hoppas ändå att om det är något som kommer att sätta avtryck i kollektivet så är det att lilla jag förhoppningsvis har fått lära känna Gud lite bättre….
Det var dessutom väldigt skönt att inse att vi inte är ensamma som kollektiv, att det känns som att det är något som är på gång. Att Gud helt enkelt kallar fler och fler människor till att bryta upp från samhällets ensamhetsnormer och leva i gemenskap.
Jag mötte en hel del folk på festivalen som bodde i kollektiv eller var på gång. Gött det alltså!!! Ett stort eloge till EFK-ung som gav ämnet en hel del utrymme på festivalen!
Jag har så klart många fler tankar men för många och långa inlägg skrämmer bort er läsare så vill ni ha mer får ni komma tillbaka senare.
Kolleketiva kramar från Alby
När vi flyttade in blev vi varse en onödigt otrevlig nyhet. Vi var inte ensamma i lägenheten. Vi hade blivit utnyttjade på vår uttalat önskade gästfrihet redan innan vi flyttat in.
Idag sker den stora vräkningen. De ska ut, och så enkelt är det.
Detta har dessutom inneburit att vi inte kunnat packa upp nästan några köksgrejer. Vi har heller inte kunnat packa in våra kläder i den stora ikea-garderoben som vi köpte av den förra hyresgästen (till ett skick av “oväntat risig kvalitet, men ändå fräsch yta”) eftersom allt nu måste flyttas 40-50 cm från alla väggar och denna garderob garanterat kommer braka om den både har kläder i sig och ska flyttas samtidigt. Att det alls gick att flytta den utan från det rum den stod i till vårt rum utan att krascha berodde endast på att vi hade en ingenjör som hjälpte oss med den insatsen. Stort tack Krister!
En vecka efter inflytt och det ser nästan mer rörigt ut än inflyttningsdagen.
Nåväl.. nu börjar det röra på sig iaf. Diskmaskinen funkar!, vi har snart samlat ihop alla delar till tvättmaskinen, bredbandet som skulle funka automatiskt är felanmält, överklagan till Botkyrkabyggen om trasigt parkettgolv är inlämnat, samt två fulla dataskrivna A4-sidor med komplettering till besiktningsprotokollet.
På söndag anländer Linnea till Sjunde våningen efter en vecka på Gotland och Eke återvänder från frizon. På måndag kommer bovärden tillbaka från semester, vilket hon lär bli varse. På måndag (eller strax därefter) kommer också Fredrik för att bygga vår loftdubbelsäng, till en kostnad av.. mat. Heja! Goda vänner ftw, speciellt Fredrik (-; När loftsängen, som inte ska bli högre än ca 120 cm är byggd kan vi också göra iordning Edvins lekutrymme under loftsängen. En vecka senare ska nollningsgubben från Botkyrkabyggen komma till oss för att fixa alla grejer som inte funkar (förhoppningsvis det mesta av det vi klottrade ner på kompletteringen till besiktningsprotokollet). Sen ytterligare en vecka senare kommer kollektivet bli fulltaligt, när Joel, vår käre maestro, anländer. Vi längtar efter denna dag, Joel (-:
Måhända mycket gnäll, men det är rätt skönt att skriva av sig också. Jag trivs otroligt bra i vårt område (en granne sa igår att detta förmodligen är den trevligaste gården i hela Botkyrka, och jag kan mycket väl tänka mig att det stämmer), jag är (ännu) inte alls oroad över att vi kommer ha så lite utrymme på många personer, Edvin har besökt sitt blivande dagis och uttryckt stora förhoppningar om detta både innan och efter besöket. Som jag sa igår så talar mycket för att vi har hittat hem, om nu bara ohyresgästerna försvinner.
Jag menar inte det att vi i kollektivet är en familj – det har vi inte riktigt hunnit bli än eftersom alla inte ens flyttat in (två av sju saknas) – utan att vi är en familj som startar upp ett kollektiv tillsammans med några studenter.
Detta går (uppenbarligen) emot den sociala normen i samhället så, med Shane Claibornes ord, nånting gör vi förmodligen rätt ändå, men jag har ibland känt mig lite elak när jag berättat om våra kollektivplaner för folk jag stött på. Folk är så totalt oförberedda på att man kan flytta in i ett kollektiv med familj så de vet inte hur de ska reagera, vilket oftast leder till att samtalet ganska snart dör ut. Nåja..
För oss är detta ett projekt som vi hoppas på och tror på. Hur lätt är det inte att fastna i sitt eget instängda och ofta kaosartade hem och därifrån beundrande betrakta “alla andras” perfekta ytor? Jag vet inte om kollektiv är ett ideal, men åtminstone bryter det mot normen, åtminstone hjälper det oss att bryta våra invanda tankemönster så att vi från ett lite mer fritt perspektiv kan se på vår omgivning.
Vi har massor av visioner, tankar och idéer med kollektivet (av vilka jag hoppas att vi verkligen inte försöker uppfylla alla, eller åtminstone börjar och fortsätter med det lilla) men för egen del hoppas jag att detta sätt att leva kan hjälpa mig att följa Jesu uppmaning att ge ett glädjebud till de fattiga och att befria mig själv och andra från åtminstone några bojor..
Öppen familj
Jag hittade Lennarth Nilssons serier om Helge From från 1977 hos mina föräldrar. Vissa av stripparna är fortfarande slående..
Hej på er.
Vi får ursäkta så mycket att den här bloggen tar en sådan tid på sig att komma igång.
Det är fortfarande flyttkaos i lägenheten och blogginspirationen (den där vi får när vi är nöjda med oss själva och vill skryta) är inte på topp.
Men den här bloggen ska bli bra med massor med glimtar ur livet på sjunde våningen (det tillfälliga namnet på kolleketivet).
Just nu ligger Liv och barnen och sover medan jag och Nils bråkar om bloggen… Linnea och Joel är spårlöst försvunna.
Vardag på sjunde våningen helt enkelt.
Imorn är det Frizon så jag gör en tillfällig utflykt härifrån.
Återkommer med mer Frizoninspirerat bloggande i början på nästa vecka.
/Eke
Hej allesammans!
Det här är Joel som skriver, ni vet, han i kollektivet som inte har någon som helst Tumba-anknytning. Nu har vi äntligen fått vår lägenhet, men jag har varit upptagen med jobb och annat så jag har inte kunnat vara med och hjälpa till med flytten. För att vara mer exakt har jag varit på läger (sista veckan som ungdomsledare) och på U2-konsert på Ullevi med några vänner från Kristinehamn (ska lägga upp bilder när jag fattar hur man gör). Nu är jag i föräldrahemmet på Smögen, ser fram emot några veckors semester, och lyssnar på förbandet från i lördags, Snow Patrol (som just nämnde Sufjan Stevens i Hands Open, den du Eke!). Har massa intressanta tankar jag vill dela med mig av just nu, men är fortfarande lite morgonseg så jag sparar det till senare. T.ex. några reflektioner över att mitt under en överväldigande konsert med 56 000 åskådare tänka tillbaka på kvällen innan då ett 30-tal firade nattvard på övervåningen i en sliten lägergård och konstatera att det inte var så mycket sämre. Inte alls. Också fantastiskt, men på ett annat sätt. Kanske kommer mer om det senare, vill ni höra mer om saken kan ni ju alltid testa kommentatorsfunktionen. 
Allt gott!
/Joel